Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från 1882 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen, ja uttryckligen, sände af honom sjelf, att lemna till
och med judiska städer, byar och hus i fred, derest de icke
ville mottaga dem och höra deras ord. Men våra
lekmannapredikanter, som med sitt i fråga varande trots ju
också trotsa denna höga auktoritet och ej ens vilja lemna
kristna menigheter i fred, då de ej vilja höra deras ord,
skulle ändock anses för andliga. Jag kan ej anse dem så,
då de uppenbarligen bete sig som köttsliga och verldsliga.“
Detta är ju ett högst egendomligt yttrande, en ytterst
märkvärdig tolkning af religionsstiftarens ord. “Om ingen
anammar eder“ skulle enligt talaren vara detsamma som
“om kyrkorådet icke anammar eder“. Men det är väl
alldeles nödvändigt, att man gör sin jemförelse ordentligt.
De, som kanske i viss mån skulle kunna här motsvara
våra prester och kyrkoråd, voro väl beträffande judiska
länder de skriftlärde och fariseema, beträffande hedniska
öfverheten i allmänhet. Sannolikt var det alldeles icke
ordens mening, att lärjungarne skulle afhålla sig från de
städer, der vare sig de skriftlärde och fariseerna eller
öfverheten icke anammade dem. Var meningen sådan, så var
det ej lärjungarne, utan hr Widén, förbehållet att finna
den rätta tolkningen, att lärjungarne dertill ej voro nog
insigtsfulla bevisas bäst af det enkla faktum att
kristendomen, till trots för både skriftlärde och öfverheter, blef
utbredd, derför att det fans så många bland folket, hvilka
gema hörde lärjungarne. Man torde sålunda medgifva, att
den ärade talarens skrifttolkning är, lindrigast sagdt,
egenartad.
Men låtom oss höra ännu några rader från samme
man, de äro ej mindre märkliga. Han föreställer sig
lekmannapredikanterna säga: “vi hafva en sådan tvingande
kallelse, vi äro invertes kallade, det är en samvetssak för
oss, att vi skola ut och predika. “ Derefter fortsätter
talaren på följande sätt:
“Ja, detta förebäres nog. Men häremot har man att
uppställa frågan: med hvad är det då, som de legitimera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
