Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från 1882 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omening med att orda om den kristliga fördragsamheten.
Vi skola endast besvära läsaren med ännu ett par mycket
små profbitar på hvad denna, genom en egendomlig slump
med ofvan anförda dopnamn “kristnade* talare, kan yttra.
Se här:
“Vi hafva här hört exempel på de läror som
positivismen bjuder oss att antaga, och man har påstått att den
som icke ville gilla dem ej vore frisinnad.*
Nej, bäste herr Jöns Rundbäck, det har ingen
menni-ska påstått, hvad man påstår är endast, att den som
tvingar positivister att kalla sig kristne ej är frisinnad.
Då hr R. vidare om positivismen yttrar: “Icke heller
vill man veta af något samvete, och om dess röst ändå
för-nummes så skall man akta och anse dess sargande såsom
då en hund biter och sliter i en sten,* så är detta så
fullständigt fritt från hvarje spår af sanning, att den
välvilligaste tydning man för hr R:s egen skull kan ge saken är
att tolka den som uttrycket af den mest absoluta
okunnighet om den sak hvarom det talas.
Då hr R. till sist omtalar att Mill i sin afhandling om
friheten sagt positivismens läror vara de mest ofördragsamma
han lärt känna, så är detta sant, men om man deraf får
antaga att hr R. har någon kännedom om den citerade
boken, så blifver hans yttrande ännu underligare. En person,
som känner denna bok borde ej kunna göra sig till en
sådan ofördragsamhetens koryfé, som hr Rundbäck, och det
är knappast vågadt om vi anse gifvet, att om Mill haft den
tvifvelaktiga förmånen att höra de läror hr R. framställer,
han skulle hafva öfver dem fällt samma eller en strängare
dom än öfver positivismen — om han nemligen ansett dem
behöfva någon dom alls.
Det är med verklig lättnad man från hr Rundbäcks
anförande öfvergår till hr Wieselgrens frisinnade och humana
yttrande. Vi kunna derur endast meddela följande:»
“Man har med mycken emphasis utropat: ’hafva vi icke
redan all frihet?’ Man har åberopat och instämt med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
