Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från 1882 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talare från ett föregående plenum, hvilken frågade, om vi
icke hafva ’allt hvad vi kunna 6nska\ Jo, så är det; vi
hafva all önsklig frihet, men, mine Herrar, låtom oss
forsöka att se saken litet mindre sjelfviskt, låtom oss tänka ett
ögonblick på dem, som känna sig icke hafva samma frihet
som vi, nemligen dessa andra, för hvilka motionären gjort
sig till orgon. Vi hafva frihet att nämna oss med det namn,
hvilket af vår tro betingas; men dessa andra hafva det icke,
och derför är det de nu af oss fordra samma frihet, som vi
ega och säkerligen icke för något pris skulle vilja mista.
Ega de då icke skäl för sin begäran? För min del
åtminstone har jag ingen svårighet att fatta, hurusom det för
hvarje sanningsälskande hjerta, för hvarje ärlig karakter
måste kännas såsom ett svårt tvång att stå under en rubrik,
hvilken han känner vara oriktig. De, som bekänna sig till
en icke-kristen tro, måste ju finna sig plågsamt berörda af
att officielt benämnas och räknas som kristna! de veta att
denna officiella utsaga är en lögn, de äro medvetna om att,
långt ifrån att vara det de nämnas, de begära i sanningens
namn att få utgå ifrån oss — men de få det icke. Finnes
då icke för dem ett tvång, som de med skäl klaga öfver
och från hvilket de och med fog kunna begära att blifva
befriade?"
Det är glädjande att höra desse varma och ärliga ord,
de borde varit så mycket mera talande, då de kommo från
ett håll der man väl ej kan misstänka någon fiendtllghet
mot kristendomen. Hr W. yrkade till sist återremiss af
betänkandet. Flera instämde häri, hrr Berg och Gumaelius
efter att hafva -yttrat sig mot åtskilliga af de framställda
an-märkningarne mot motionen. Hrr Arnoldsson och Blomberg
deremot yrkade bifall till motionen, och den senare anförde
som en hufvudgrund för sin mening, att bifall till motionen
för just statskyrkan vore det ojemförligt bästa och säkraste.
Hr J. Jonasson i Gullaboås kom så med ett litet, men
karakteristiskt yttrande. Han sade nemligen dessa märkliga ord:
“Denna fråga är, mine Herrar, ganska vigtig. För den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
