Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från 1882 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trängda statsverkspropositionen, predikade nödvändigheten af
att endast och uteslutande taga hänsyn till grundsatsen “den
största möjliga sparsamhet och sedan hans excellens
statsministern kunnat oförbehållsamt omtala, att det balanserade
“förskottet" från riksgäldskontoret till statskontoret, hvilket
han fått taga i arf från sin föregångare i finansdepartementet,
helt enkelt dolde en faktisk statsbrist på 12 å 14 millioner
kr., lyckades han dermed hos de djupa lederna inom
riksdagen framkalla en panisk förskräckelse, under inflytande
hvaraf man nog skulle varit i stånd att votera än mera
absurda saker än en hemställan om upptagande af några
terminsafgifter i skolorna.
Men för att få någon kännedom om hållbarheten af
riksdagens åsigter i denna fråga, torde man icke
uteslutande böra fästa sig vid den tillfälliga utgången af en
votering i den ena af kamrarne, en votering, som för öfrigt
det ena året lemnade ett alldeles motsatt resultat mot det
närmast föregående. Tager man deremot, som sig bör,
äfven någon hänsyn till de diskussioner, hvilka vid de olika
tillfällena föregingo dessa voteringar, får man en helt annan
^ _
uppfattning af frågan.’ Ett faktum är, att man i Andra
kammaren vida utförligare diskuterade frågan om huruvida
ungdomen skulle uppfostras med latin eller icke än den
frågan om huruvida samma ungdom skulle beredas fri
tillgång till någon uppfostran alls, och den varsamhet,
hvarmed man då undvek att inlåta sig på det sist nämnda
spörsmålet, visar bäst, huru oklart det ännu stod för de
fleste af kammarens ledamöter. Hr Borg, som drefs af sin
gamla fruktan för att komma i beblandning med ett
literärt proletariat, var nästan den ende, som sökte något
utförligare motivera sin förkärlek för de nya terminsafgifterna.
Hr Hedins resonnemang, i hvilket denne talare, helt säkert
till sin stora uppbyggelse, fann sig värdigt sekunderad af
hr Liss Olof Larsson, smakar väl mycket af hårdragen
advokatyr och utgår dessutom i fjor helt och hållet från den
falska förutsättningen, att någon möjlighet till löneförbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
