Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den senaste danska politiken. Af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallar han sig i något af sina politiska bref. *) Vi äro här
hemma rent af ängsliga för spirituela män, frukta för hvad
de kunna finna på. I afseende på Estrup och Seavenius
känner man sig lugn, deras spiritualitet löper icke åstad
med dem, men det kan den göra med Monrad. Hur
karakteristiskt är icke detta för oss! Då 1871 dr. Georg
Brandes med sin bländande anderikhet lyfter hos oss det
modernas famn, reser en skara inskränkta ignoranter sig emot
honom och söker att qväfva honom med smuts och
skällsord. Men der är en man, som på riddarvis upptager
handsken och kämpar ärligt mot Brandes, och denne man var
naturligtvis den ende af motståndarne, som hade kunskaper
nog att behandla saken och derför icke behöfde att gå
utanför den och hväsa åt personen: det var Monrad. Och
då Brandes svarar hvasst och våldsamt mot de andra,
vänder han sig vördnadsfullt till den store politikern och
lärde, som hade “gjort honom den äran, att sysselsätta sig
med hans böcker“. Det var Danmarks två mest genialiska
män, som möttes; de voro motståndare, men de satte alltför
högt pris på hvarandras begåfning för att icke visa
höflig-het. Ingen af dessa två män har. kunnat göra lycka här i
Danmark. Monrad utestänges från politiken, Brandes lefver
i frivillig landsflykt. Hade de riktigt nedsablat hvarandra,
skulle detta angifvit själsegenskaper, som gjort den ene till
kultusminister, och den andre till estetisk professor.
Men liksom Brandes likväl utöfvar ett mäktigt
inflytande på vår literatur, så gör Monrad det på vår politik.
Allt emellanåt, när ögonblicket är kritiskt, utsänder han ett
ett politiskt bref. Hans stil är glänsande, ofta alldeles
mästerlig, hans vändningar äro målande och dristiga. Först
försökte de träffade att förlöjliga honom, men det
skrämmer honom icke. Vemodigt skrifver han någonstädes dessa
fina ord: “Hvad ulykke er der vel i at blive latterlig? Den,
*) Slutligen har dock biskop Monrad (den 16 maj) blifvit vald
till folktingsman för Middelfart.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
