Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den senaste danska politiken. Af A. Cantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der kan spotte og håne sig selv, for ham er fremmed spot
et kys, og andenmands hån klap."
Nu är ett nytt bref af Monrad någonting som emotses
med spänd väntan, och man slites om hans broschyrer.
Han har nyss utsändt en, som icke just var mild mot
Estrup. Det har som bekant ständigt blifvit sagdt om
Estrup, att det var hans stora förtjenst att hafva visat oss,
hvilken löjlig sak parlamentarismen är. Men, frågar nu
Monrad, som har den väsentligaste andel i utarbetandet af
grundlagen och hvars ord alltså i denna punkt hafva en
särskild betydelse, är parlamentarismen så förskräcklig, är
den icke just ett godt? Och han besvarar denna fråga med
ja, framför allt, säger han, derför att parlamentarism har
sitt stöd i hänsyn till makten: "det är ömkligt att se en
maktlös makt. När det politiska lifvet mognat genom en
längre tillvaro och genom mångfaldiga strider, utvecklas
småningom en finare politisk hederskänsla, som icke tillåter
en man att vara minister, då han icke kan genomdrifva sin
vilja." Efter dessa icke uttryckliga, men dock mycket
tydliga uttalanden om Estrups "ömklighet" och “brist på finare
politisk hederskänslaw, går han mera direkt in på lifvet och
talar om att “grosshandlare, köpmän, hökare, fabrikanter,
handtverkare, professorer, prester hafva ut strukit sig sjelfva
och stält sig under godsegarnes fana". Till slut undersöker
han fläckarna på det Estrupska regementet och ironiserar
öfver “de små godsegarväsendets och
landstingsparlamenta-rismens demoner"; enligt hans uppfattning bör landstinget
upplösas.
Monrad kallade sin bok "Den stille magt"; han är sjelf
en tyst kraft; försjunken borta i sin biskopsgård i
studiet af kyrkofäderna, kastar han emellanåt en blick ut öfver
sitt fädernesland, som han älskar så glödande, och så
utsänder han en dag utan buller en liten tarfligt utstyrd
broschyr; han har icke till förfogande något blad, som
ropar vakt i gevär, inga härolder som utbasuna hans
be-gåfning; men hvarje menniska med en smula politiskt vett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
