Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, och få det såldt eller draga några års hög hyra, innan
bakslaget kommer."
Så fram med den gamla, redan många gånger förut
begagnade byggnadsritningen, så vida ens någon ritning
användes, och klatsch, klatsch, der står ännu ett nytt hus.
Sådant der vore föga atfc bry sig om, i fall det
inskränkte sig till några få byggnader och om det hade en
motvigt i goda, af verkliga arkitekter konstnärligt
fram-stälda verk; men då de senare äro så ytterst få, och
dussinarbetena ständigt ökas, är det i sanning betänkligt. "Det
torde vara en känd sak", skrifver en af våra på
skönhets-lärans område mest kände författare,* “hvilken stor
betydelse arkitekturens sunda och ärliga utveckling i ett land
Jiar för hela dess konstnärliga anda och karaktär, liksom
för dess konstflit och industri. En på riktiga grunder fotad
byggnadskonst är den oryggliga utgångspunkten för all
naturligt utbildad formkänsla, och i saknad af detta stöd skall
äfven det bäst utrustade naturell hos ett folk vackla som
ett rö för vinden och alstra öfverdrifter och fantasteri, som
till sist leda till fullkomligt barbarisk förvirring."
Hvarje tänkande konst- och fosterlandsvän torde utan
tvekan instämma i den åsigten. Så mycket sorgligare är
det då att se, huru tillståndet är bland Stockholms
nybyggnader. Skall mot ofoget icke höjas någon gensaga,
nog kraftig för att göra sig hörd? Är det tillräckligt att
såsom den nyss anförde, högt aktade författaren gjort,
uppvisa hvilken djupt ingripande betydelse arkitekturen har och
sedan, strax efter, nöja* sig med att prisande fasta
uppmärksamhet vid att den "bedröfliga skymning" som
betecknas af kraftlöshetens tid under 1820- och 1830-talen,
efterträddes “kring midten af vårt århundrade" af en “ny
ljusning*, hvilket skulle hafva berott på “tvänne lyckligt
inverkande omständigheter, nämligen dels att det stora
monumentala verket, nationalmusen, då kom till utförande"
samt att "vi samtidigt i Scholander fingo en snillrik och
* C. B. Nyblom i Ny Svensk Tidskrift, första häftet, 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
