Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i hvad de icke förstå, hvilket är mycket värre än då
andra gifva sig ut på för dem okända djup, ty de andra hafva
icke den stora makt som furstame att förvrida och förderfva.
Lyckligt det land, hvars furstar icke vilja spela rollen af
konstälskare och konstskyddare! Om man någon gång
träffar furstar som äro verkliga kännare, hvilket med deras
uppfostran är nära omöjligt, så är det likväl högst sällsynt, att
de derför uträtta något godt, ty kännarskapet nödgas under
nio fall af tio gifva vika för egenmäktigheten.
Emellertid var Sergel, oaktadt han var Gustafs
skydds-ling, icke i följd deraf, en sann konstnär som borde hafva
haft stort inflytande på sitt land, om han icke i förtid
domnat af och sjunkit i svårmodets slapphet. Det lilla han
uträttat, plånades bort. Göthe klef fram och inbillade folket,
att han fortsatte hvad Sergel i sina kraftiga dagar börjat,
och folket trodde det naturligtvis — hvad har icke folket
trott? — ända till dess att det fick se Karl den trettonde.
Då vordo folkets ögon öppnade. Göthes konst hade icke
något inflytande, icke något godt åtminstone. Hans
medtäf-lare Byström var icke mycket bättre. Lyckligt var, att denne
icke rådde med att bilda några efterföljare. Från en
by-strömsk bildhuggarskola må den nådige guden i all tid
bevara vårt älskade fädernesland! Icke lemnade Fogelberg
heller något egentligt intryck på samtid och efterverld, och
han var dock, man må. nu säga hvad man vill om det
“forcerade" i hans “nordiska" konst, en verklig konstnär,
hvilken stod lika högt öfver. Göthes mödosamma knogande som
öfver Byströms lösaktiga fjäsk.
Huru kommer det sig, att Fogelberg, denna äkta
konst-närsnatur, icke förmådde väcka något egentligt deltagande,
ännu mindre någon kärleksfull hänryckning? Det är
visserligen sagdt och skrifvet många gånger, att hans inflytande
var mycket stort och att kärleken till fosterlandets gamla
sagor och fomtidsodling samt på samma gång vår
nationalkänsla frodades och blomstrade just i och genom de
fogel-bergska verken, som skulle hafva fyllt oss med en alldeles
Ur Dagens Krönika. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
