Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utomordentlig aktning, vördnad och tillgifvenhet. Det der
låter mycket Vackert, men har det felet att vara icke sant.
Hvad har icke gjorts för att bevisa storheten, vigten och
värdet af den “nordiska riktningen" inom konsten! Först
sökte några af Fogelbergs samtida att sätta hans s. k.
nordiska konst så ofantligt högt, att vanliga dödlige icke ens
kunde se så högt, och likväl var det slut med’ den konsten,
så snart mästarn sjelf gått hädan. Efter hans död hafva
försöken förnyats flera gånger och några urnordiska ifrare
hafva företagit sig det otacksamma arbetet att blåsa lif i
den konst som vardt lik på samma gång som Fogelberg,
men det kom ej längre än till en fåfäng galvanisering.
Allmänheten går nu temligen likgiltigt förbi Odin, Tor och
Balder, anser på sin höjd, att fosterlandskänslan fordrar, det
man visar dem ett aktningsfullt bemötande, men dervid
stannar det. De unga bildhuggarne bekymra sig icke om
Fogelberg och den nordiska gudasagan, så vida de icke någon
gång under läroåren på akademien tvingas att behandla ett
ur den sagan hemtadt prisämne. Så snart de sluppit lösa,
hafva de ingen tanke åt det hållet.
“Skulpturen har," skref L. Dietrichson för sexton år
sedan, “i flere Retninger vist sig at være i Besiddelse .af
Ma-terialier til en heldig Behandling af de mystiske Stoffer, der
ej længere dæmrer som en ulöselig Opgave, der skal gives
kommende Tider at löse, men tværtimod udgör et af vor
Nutids Kunsts livgivende Elementer."
Vore det sant, så skulle Fogelberg nog hafva funnit
efterföljare. Men hvar äro de? Nej, den formlösa nordiska
gudasagan kan endast undantagsvis finna en så ihärdig
konstnär som Fogelberg, hvilken är i stånd att gifva uttryck åt
något som egentligen icke låter uttrycka sig. Och huru gick
Fogelberg sjelf dervid till väga? Jo, han studerade antiken
och åter igen antiken och ännu en gång antiken för att
kunna finna antaglig form för det som skulle vara af
antiken helt och hållet oberoende. Och när han hade lyckats,
åtminstone jemförelsevis och så mycket som någonsin tänkbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
