Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt uppfattade, bilder, som detta Molins förnämsta arbete,
kunde det nog hända, att vi icke läte operetterna och
nyk-terhetspredikningarna, spelpartierna, missionsbönerna och
va-riétésföreställningarna så uteslutande upptaga vår tid och
lägga beslag på vår kassa, att vi icke också hade en stund
öfrig för bildhuggarkonsten och en slant i beredskap, när
det gälde att samla ihop en summa för åstadkommande af
ett konstverk, af hvilket alla kunna hafva glädje och nytta. .
Det kunde nog då också inträffa, att riksdagen under en
fjerdedels timmes hvila från tullfrågorna och spörsmålet om
skollärarne skola strypas eller endast svältas ihjäl hade tid
att tänka litet på konsten och insåge att monumentala
konstverk icke äro alldeles öfverflödiga inom ett samhälle som
väl vet att man måste lefva — äfven om man är skollärare
eller konstnär — men att menniskan lefver icke allenast af
bröd.
Allmänhetens deltagande för konsten och konstnärernas
förmåga att särskildt väcka och underhålla ett sådant
deltagande stå i det närmaste samband, och ofta är det svårt
att säga hvilket är orsak och hvilket varder följden. Att
bägge behöfvas är visst, och lika visst är, att vi för
närvarande just icke ega någotdera. Vi ha, som sagdt,
Kjellberg och Börjeson, till och med Oskar Berg och Alfred
Nyström och Söderman och de unga, Karin Arosenius,
Theodor Lundberg och — gif akt! — Ingel Fallstedt, äfven
Dyfverman och Sven Anderson, snabbskulptören i
porträtt-medaljonger, och kanske ännu flera. Ack vi ha icke
Valter Runeberg! Men månne någon af de nämda, med
undantag af de två förste och en af de unga, hvilken jag
snart här skall särskildt omnämna, kan, så aktningsvärd
hvar och en må vara för sig, åstadkomma något som i
ovanligare grad intresserar och derigenom väcker det väl
behöf-liga, ännu ständigt slumrande allmänna deltagandet för
konsten? Svårligen! Månne ens Kjellberg och Börjeson lyckats
dermed?
Och likväl ha dessa två de nödiga vilkoren för att fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
