Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
summor icke blott för att pryda sina egna bostäder, utan
för att öka de offentliga samlingarna.
“Bara skryt!"
Hvem kan ransaka hjertan och njurar ens på en
göteborgare, men äfven om det vore bara skryt, så är det ett skryt
med bra vacker påföljd. Om skryt aldrig kan vara
aktnings-värdt, så torde det dock i detta fall bestämdt vara
efter-följansvärdt. “Jag önskar att de vore rackare allesamman",
sade presten, som för en förrättning i mästermannens eller
rackarens familj fått en oväntad, hederlig vedergällning. •
I Stockholm köper man i allmänhet icke taflor. Man
vinner dem, i fall lyckan är god. I annat fall är man utan
eller också går man pä en konstauktion, på hvilken “icke
uteslutande underhaltiga" arbeten från Tysklands
tafvel-tillverkare hållas till salu, och man är kanske nog lycklig
att för skapligt pris komma öfver en tafla med “namn" —
i katalogen, och med ram. För öfrigt finnas taflor alltid
på Norrbro, och här och der säljas under hand
"olje-målade“ taflor. Marknaden är således väl försedd och
prisen i allmänhet “facila“. Men konstnären, den verkliga
konstnären, hvad har han för markfiad? Ingen annan än
den som skimrar i det mycket svaga hoppet att någon
enda gång få sälja till staten. För öfrigt får han hålla sig
till konstföreningarna. Men i dessa är det stark trängsel.
Der trängas icke blott konstnärer af olika slag och
förmåga, och den mindre förmågan har stundom lika goda
utsigter som den större, utan der kräla om hvarandra hela
högar af dilettanter, en massa perditionis, som det heter i
teologien, hvilken skulle vara hemfallen till fördömelsen, om
det icke funnes en långmodig och nådig, gudamakt, annars
kallad flertalet af inköpsnämden, som läte nåd gå för rätt,
d. v. s. trampade all rätt under fötterna och köpte hvad
dessa dilettanter utan all blygsel utbjuda. Det är hemskt.
Hvilka synder ha icke konstföreningarna begått!
Hvilket tungt ansvar hvilar ej på deras skuldror, gnager icke,
eller borde åtminstone gnaga deras samveten, i fall de ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
