Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lilla, se mera på antalet af de vinster som skola
utlottas än på deras beskaffenhet. Det borde dock vara de
förenade krafterna som skulle kunna uträtta hvad den
enskilde ej förmår. De kunna skaffa utvägar att värdigt löna
den konstnär som sträfvar till ett högre mål. Men hafva
konstföreningarna ens försökt att verka på det sättet? Aldrig!
Skulle t. ex. Stockholms konstförening, i stället för de 80 eller
90 vinster, som nu mer årligen inom föreningen utlottas, vilja
nöja sig med 4 eller 5, i fall dessa voro konstverk af högre
värde? Visst icke, ty om också, hvilket dock kan vara
tvifvel underkastadt, flertalet inom Konstföreningens
inköps-nämd vore villigt att främja konsten på det enda verkligt
gagnande sättet, så godkändes detta icke af
föreningsmed-lemmarnes flertal. De flesta af dessa medlemmar vilja
hellre se möjligheten ökad att sjelfva vinna ett litet
medelmåttigt eller rent af underhaltigt stycke *än veta, det man
gör konsten en tjenst genom att afvisa större delen af de
många dussinarbetena och samla sin inköpsstyrka på några
få värdefulla konstverk. Detta vet inköpsnämden och
anser pligten fordra att också handla derefter. “Vi måste
hafva många vinster vid utlottningen“, heter det. Det är
det förnämsta, ofta det enda syftemålet.
När så tillgår inom Stockholms konstförening, hvilken
onekligen är den kapitalstarkaste i riket, så kan det icke
gå till på annat sätt inom landets öfriga konstföreningar,
ej ens inom Göteborgs. De små föreningarna här och der
i landsorten äro ett ännu värre förderf för konsten. Deras
uppgift är sannerligen icke att gagna konsten, utan att för
billigt pris skaffa medlemmarne några små väggprydnader,
hvilka dock icke äro af prydligaste slag. På detta sätt
fostras öfver hela landet en dilettantism eller på sin höjd
ett konstförenings-måleri (om skulptur är högst sällan fråga),
som ej kan annat än‘ verka skadligt för det verkliga
konstnärskapet.
“Hvad skall eder son bli?“
“ Artist!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
