Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen 1878 fick det intryck, att Frankrikes konst “var
rigere paa Det, som er ypperligt og godt, og* at det Bedste
af den er bedre end den bedste danske". Docenten -Lange
tror icke, att danskame "ligeover for Franskmændene kunne
gjöre særlige Krav paa Fölélse, for saa vidt som den
udtaler sig i Kunsten. Franskmændenes Fölelse er
naturligtvis i mange Ting forskjellig fra vor, men dette kan ikke
forhindre os fra at indrömme, at ingen Kunstner i vor Tid
giver et skjönnere Udtryk for en skjönnere Fölelse, end f*. Ex.
Paul Dubois. Heller ikke maa vi her hjemme tro, at vor
Kunst er ærligere i sin Opfattelse og Udtryksmaade, end
den franske. Der er netop, især i den yngste Slægt af
franske malere (Bastien-Lepage og Gaillard, Neuville, Detaille
og Berne-Bellecour, Landskapsmalere Ségé og Bernier,
Historiemalerne Laurens og Ronot, og mange Andre), en saa
udpræget Villie til kunstnerisk Aerlighed og Sandhed, at
Vermehren og Dalsgaard, Rump, Kyhn og la Gour lige saa
lidt have Noget at lade dem höre*, som Köbke og
Lund-bye vilde have haft det. Og naar det ikke alene er Tale
om den ærlige Villie, men om den Kunst at gjennemföre
Aerligheden lige ud i det Yderste af. Kunstværket, er den
franske Kunst gjennemgaaende mere ærlig end den danske."
Detta är ju en vacker och sanningskär bekännelse af
en Höyens lärjunge? Jag har ansett mig böra anföra den
af aktning för docenten Langes namn på det konstkritiska
området och för att visa, det litet hvar i Danmark nu mera
verkligen fått ögonen öppnade för den franska konstens stora
betydelse, hvilket onekligen kan hafva sitt inflytande på
äfven de öfriga skandinaviska landeri, fastän vi redan långt
före danskarne förstått tillbörligt uppskatta fransk konst.
Men hvem skulle väl tro, att den som gifvit ett så
oförbehållsamt erkännande åt "Udlandets Kunst" likväl strax
derefter råder sina landsmän, att icke bekymra sig om Frank-
* Jemförelsen är onekligen naiv. Den som känner de anförda
franska och danska målarne vet, huru ofantligt mycket de förra äro
de senare öfverlägsna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
