Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid sedan en helt oerfaren granskare, att hr Törnå aldrig borde
hafva rest till Frankrike, för der har han blifvit bortkollrad.
Jag kan nu icke erinra mig sjelfva ordalydelsen, men
innehållet var, att hr Törnå, den framstående landskapsmålaren,
förlorat betydligt på att han studerat i Paris!! Hvad håde
hr Törnå varit, vågar jag fråga, om han icke åtminstone
någon tid studerat i Paris? Huru mycket mera skulle han
ej hafva blifvit, om han stannat der? Huru skall konsten
slutligen komma att se ut, om man lyssnade till sådana
konstförståndigas råd. Det är för Öfrigt samme unge
granskare som, ehuru han ej kan neka, att Bastien-Lepage, hvars
tafla “Les foins“ han nu lyckats få se i Wien, är en af
nutidens bästa förmågor, hvilka med utomordentligt
konstnärskap återger naturen, dock förklarar honom sakna
“innehåll, idé och uttryck". Den som icke kan upptäcka
“innehåll" i Bastien-Lepages i fråga varande konstverk, en af de
mest tilltalande taflor som någonsin målats, ett verk som
på det kraftigaste och innerligaste skildrar “arbetets barn“,
den som finner det af mästaren valda ämnet allt för
“obetydligt", den — kunde gerna stanna hemma och sysselsätta
sig med lofprisandet af altartaflor af det nymodiga svenska
slaget, ty deras ämnen äro troligtvis för honom tillräckligt
“betydliga" för att öfverskyla det klena konstnärskapet i
utförandet.
Men huru kan det någonsin blifva annorlunda? Under
det de nordiska målare som gå till Paris i de flesta fall
blifva goda konstnärer, förutsatt att de förut ega tillräcklig
underbyggnad, omisskänliga anlag och förmåga att arbeta
så strängt, som man gör endast i Paris, utan hvilka
egenskaper det icke lönar att ens tänka på den platsen, predikar
man dock fortfarande här hemma, att det är skadligt att lära
sig något i den samtida konstens hufvudstad och att
nordbon der förlorar sin originalitet och sin nationalitet, och
gud vet hvad allt för utländska namn som användas på att
häfda den fosterländska rätten. De som äro mycket
med-gifvande yrka icke att våra konstnärer skola alltid stanna
Ur Dagens Krönika. II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
