Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tegel, i lera och på duk. Blick på vår nutidskonst af Claudius (non Marcellus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemma. De kunna gerna fara till Paris, säga de, men blott
för en kort tid, ju kortare dess bättre, och sedan skola de
komma hem igen och låta sitt konstnärskap utvecklas inom
hemmets skyddande murar.
Huru utvecklas det konstnärskapet? Jo, har konstnä-
q •
ren lyckats göra sig bemärkt, sa är han snart populär, och
en populär person är i Sverige snart förderfvad menniska.
Han måste naturligtvis underhålla populariteten, och då en
fransman söker göra detta genom strängt arbete, genom att
ständigt sträfva framåt, så går svensken på alla de frukost-,
middags- och aftonbjudningar, med hvilka man öfverhopar
honom. Han dansar och spelar, sköter kurtis, blir kanske
till och med, fastän mycket sällan nu för tiden, gift med en
grosshandlardotter eller med enkan efler en rik hökare.
Han är en af sällskapslifvets hjeltar, målar dekorationer till
sällskapsspektakler, i synnerhet för välgörande ändamål,
ritar kostymer, hjelper till och med i klädlogerna och har
hela besväret med vinterns alla “lefvande taflor*, under det
hans egna taflor dö i späd ålder eller komma dödfödda till
verlden. Han är alla de snälla barnens omtyckta farbror,
fruarnes oegennyttige hjelpreda, männens kamrat i glada
lag. Han sjunger i P. B. och innehar en hög grad bland
Svearne. Men med hans konst är det slut.
Är han icke populär, så säljer han heller inga taflor,
i fall någon skulle få det infallet att köpa sådana. Han
går i beständigt raseri och slungar sin förbannelse mot
samhället, i synnerhet mot de fördömda kritikasterna. Arme
konstgranskare! Ni som äro så fromma, så intetsägande!
Den icke-populäre dör slutligen i ett anfall af ursinnighet
eller också aflider han af brist på föda.
Men det kan ju hända, att den återvändande
konstnären är nog karakterstark för att vilja här hemma fortsätta
det arbetslif han fört i Paris. Han stänger in sig i sin
konstverkstad och arbetar flitigt hela förmiddagen. “Träffas
kl. 2—3“ står det på dörren. Vid den timmen väntar han
besök af kamrater. Inga kamrater komma. De säga, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
