Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om realism. Några synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke kunna presenteras utan att de ega tjugotusen francs i
räntor och att fattigdomen är detsamma som att sakna
räntor; vi hafva förlorat tron på dessa samhällets idealer med
urringade stärkskjortor och sex alnars släp; de hafva lärt
oss att vämjas vid det slags skönhet som eger sin tillvaro
på andras bekostnad.
Det är dessa andra i dåliga kläder som vi våga älska,
delvis beklaga, stundom beundra, äfven med en mycket
fruktad risk, den att icke räknas som bättre personer.
Man har beskyllt våra realister att vara något ändå värre:
naturalister.
Det är en hederstitel för oss! Vi älska naturen, vi vända
oss med vämjelse från de nya samhällsförhållandena, från
polisstaten, från militärstaten som säger sig värna
nationen, men endast skyddar de styrande; derför att vi hata
det förkonstlade, det tillfekrufvade, älska vi att nämna hvar
sak vid dess namn och vi tro att samhällena skola störta
samman om icke den första öfverenskommelsen, på hvilken
samhällena hvila, ärligheten, blir återstäld.
Man har också en annan beskyllning som blifvit sjelfva
gammelpartiets amulett, hvarmed hela saken affardas
såsom med ett hokus-pokus, det är beskyllningen om
realisternas kärlek till smuts! Ver Idens tvänne största
smutsförfattare, för detta körsvennen och för detta bodgossen,
sedermera William Shakspeare och Charles Dickens, två af
menniskoslägtets största välgörare, skola väl stå bi sådana
beskyllningar.
Vi obetydligheter, vi svara helt kort: Hvi ären I då
smutsiga, herrar vår-tids-idealer? Ty vi realister hålla oss
ännu till den gamla tron, att literaturens liksom teaterns
ändamål “från början varit och ännu är att hålla fram
liksom en spegel för naturen, att visa dygden dess egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
