Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt i literaturen. Med exempel ur hr C. D. af Wirséns författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han har åsigter, som den mest reaktionäre politiker knapt
vågar hviska för sig sjelf, och han har en uppfattning af
andra frågor, som liberalismen skulle stena med lika ifver
som denne och med fasa visar från sitt “sansade" program.
Och dock måste denna nya literatur komma; man kan
nästan med visshet förutsäga att den icke länge skall dröja
att äfven hos oss skapa kanske en orons och stridens,
säkert en lifvets period.
Den nya riktningen kallar sig sjelf och kallas af andra
realism, den gamla kallar sig åtminstone sjelf idealism och
anser sig hafva till särskild uppgift att hålla idéens fana
högt. Noga taget betecknas med dessa namn en
formskil-nad, en olikhet i smak: den nya skolan och den gamla
använda olika medel för åstadkommande af sitt mål, och detta
är en så allmän regel, att man till och med på allvar
påstått, att de olika medel, med hvilka de verka, skulle vara
det skolorna särskiljande. Det faller dock lätt i ögonen, att
den olika formen blott är uttrycket för den olika
åskådningen: innehållet är och blir hufvudsaken.
För att karakterisera skilnaden så väl till form som
innehåll, låta vi den äldre skolan passera revy för den nya.
Helt naturligt hafva vi då att bland våra äldre författare
hålla oss till herr G. D. af Wirsén. Han är nämligen inom
vår literatur den mest karakteristiska typen för sin riktning.
Dessutom har han så ofta och så länge från sin synpunkt
bedömt de unga, att han mindre än någon annan kan
beklaga sig, om en realist en gång skärskådar hans diktning
från sin enskilda synpunkt.
Först må vi höra, huru Wirsén uppfattar skaldekonsten,
särskildt hur han fattar sin uppgift.
Tag mitt löfte! Jag vill lindra,
Hvar jag mäktar, till mitt sista,
Med min sång mitt slägtes nöd,
Jag vill sjunga Edens stränder,
Jag vill ge den fallne vingar,
Lif åt den, som synes död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
