Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt i literaturen. Med exempel ur hr C. D. af Wirséns författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheten kan ej för honom jemföras med fantasteriet om,
hvad gossen kan blifva och hvad hjelten varit. Och
tärnan, “varm som Tizians bild“, först sen hon är död, börjar
hon få intresse.
Att det skulle vara poesien, är för den moderna
anden ofattligt. Man kan förstå den poesi, som är uttryck
för den glada känslan af lifvets härlighet, som är ett
omedelbart utflöde ur det fröjdejublande hjertats öfversvallning.
Eller å andra sidan, den djupa sorgen, den gränslösa
smärtan öfver alltings oändliga förgänglighet och den kalla
för-tviflan, åt hvilken Leopardi gifvit uttryck, då
In noi di cari inganni,
Kon che la speme, il desiderio é spento.
Den ena födes den glada tid, då menniskan ännu är
»barn, då allting ter sig skönt och vänligt, och man blott ser
lifvets dagrar eller tror dess skuggor kunna jagas bort
genom en trollformel. Den andra diktarten födes, då man ej
längre är barn, då man stött emot lifvets orubbliga lagar,
och öfvergår från det oändliga glada hoppet till en lika
oändlig förtviflan. Wirsén tillhör ej den förra riktningen
och söker komma undan den senare genom att fly lifvet
och han gör anspråk på att sålunda vara en verkligt
kristlig skald; han tillhör med andra ord dem som tro
kloster-lifvet vara kristendomens blomma. Det är denna
uppfattning, som i våra dagar är ofattlig. Den är för oss uttryck
för dådlöshet. Då vi insett de högsta problemens svårighet,
är blott ett att göra: att arbeta på deras lösning. Och i
denna det rastlösa arbetets tid skulle skalderna, de som säga
sig vara eliten bland menniskorna, ej hafva annan uppgift
än att draga oss ifrån detta arbete, söfva oss i behagliga
drömmar. De skulle genom att fly lifvet och draga
de.öf-rige med, göra tillvaron lycklig. Eller de vårda det
evigt-sanna under dagens jägtan? Det sanna, som ménskligheten
en gång tillkämpat sig, behåller den och den vinner det
dagligen mera under arbetet på utvecklingen, medan dessa
utanför stående vårdare alltmera förlora det: anden flyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
