Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt i literaturen. Med exempel ur hr C. D. af Wirséns författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från dem, det blifver blott den tillfälliga, allt mera
gammalmodiga formen, den ruttnande kroppen, de vårda.
Skall poesien för oss hafva något värde, måste den
vara medverkande i odlingsarbetet. Den ej det är, är icke
poesi, måtte den i än så vackra ord upprepa gamla tankar
och än så naivt tala om egen idealism och höghet, och än
så väl lämpa sig till sällskapsdam under hvilans stunder.
Bristande mod och duglighet att upptaga lifvets kamp låter
väl förena sig med veka känslor och “ljuf mystik", men vi
vilja icke tillägga den några stolta namn.
Det är egentligen denrja olika uppfattning af skaldens
ställning, Som skiljer den äldre och den nya literära skolan,,
och någon kompromiss dem emellan synes knappast möjlig.
För Wirsén ter sig den nya riktningen såsom en irring,
från hvilken literaturen säkerligen snart nog skall vända
tillbaka till sitt lugna, kontemplativa skönhetsideal. De unge
hafva mindre förtroende till ofelbarheten af egen
uppfattning och våga derför ej säga, att deras ideal alltid skola
vara de högsta, men de veta sig ha beträdi rätta vägen.
I dikten “Systrarne" har Wirsén stält emot hvarandra
handling och betraktelse, och påminner att de nämdes.
Martha och Maria i Bethaniens tjäll.
w
Till väninnor begge mästarn hade
I sin lefnads fröj^L och qval;
”Men Maria”, så Han sade,
”Gjort det bästa val.”
Vi anföra det blott som ett exempel på huru
känslorna missleda omdömet. Den, som kommer trött och
hungrig till ett tjäll, skulle säkerligen fmna den husmoder, som
sörjde för hans vederqvickelse, bättre än den, som blott
hörde på hans tal. Jemförelsen är för öfrigt i våra dagar
ej på sin plats: Maria hade en Kristus att lyssna på.
Det är samma föreställning som går igen i dikteii
“Klubba och lilja“:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
