Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt i literaturen. Med exempel ur hr C. D. af Wirséns författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej kraftens jernbeslagna klubba mäktar
Att spränga porten till vår längtans land,
Den springer upp, när barnet endast fläktar
Derpå med liljan, som det bär i hand.
Realisten finner häri blott den naturliga följden af,
att detta längtans land är en barnslig föreställning, som man
bör lemna, innan man använder jernbeslagna klubbor.
Sitt starkaste uttryck har Wirséns uppfattning fått i
en dikt med omqvädet: “Bevara ren din barndoms ljufva
tro, förutan den fins ej på jorden ro“, och der han ett
annat ställe gifver en forskare lof att* fråga, derför att denne
på förhand tror på “det Godas himlasvar“. Uppmaningen
att bevara sin barndomstro förefaller oss besynnerlig och vi
komma ofrivilligt att tänka på hvad Wirsén på ett ställe
sagt om Victor Hugo: “Är författaren i denna framställning
ärlig? Ett jakande svar på den frågan föranleder till
antagandet, att han i sin uppfattning är mer än lofligt inskränkt."
Det står för oss som en sjelfklar sanning, att en
lifsåskåd-ning för att hafva något värde måste vara sjelfförvärfvad,
och proberstenen är icke hvarken att den är ljuf eller
inlärd under barndomen. Och vi finna det vara en dålig
kompliment åt en forskare, att han på förhand tror på ett
visst svar: har forskaren andra intressen än sanningen,
för-tjenar han ej detta namn. Skilnaden mellan Wirsén och
den motsatta uppfattningen är, kort sagdt, skilnaden mellan
dogmatismens och vetenskapens.
Det återstår att tala några ord om formen. Äfven i
det hänseendet är Wirsén typisk. Vi hafva redan sett, att
han lofvat sjunga om Eden, han försäkrar oss också, att
han funnit diktens viol djupt i lundarnes gömma, der i den
mörka dagern lyckan är vemodsfager. Sångarn skildras
så här:
Som en pilgrim genom verlden,
* Styr den gode sångarn färden,
Snäckan, som han bär i hatten,
Återsusar djupa vatten,
Evighetens stilla haf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
