Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt och gammalt i literaturen. Med exempel ur hr C. D. af Wirséns författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är poesi, det hvarigenom det gamla och nya skilja sig. Det,
hvari de äro eniga, vidkommer oss icke här.
Då det varit Wirséns poesi, som satts såsom typ for
den äldre riktningen, bör dock erinras, att han är denna
riktnings vi vilja icke säga arrabiato, men ytterligast gående
anhängare. I den öfriga samtida diktningen, särskildt
Sno-ilskys, känner realisten sig åtskilligt bättre hemma, om han *
än finner jemförelsen mellan Snoilsky och Runeberg allt för
skämtsam. Och äfven hos Snoilsky läser han sig trött på
dessa putsade, hundra gånger förut påträffade tankar, dessa
korrekta känslor och denna välpolerade form. Han som
en gång sjöng:
”Hvad kan en ruin väl vara
För tidernas yngste son?
En kulle, en mullhög bara,
Att se en utsigt ifrån”,
han har alltför mycket blifvit en ruinernas sångare. Och
utsigten från dessa ruiner är ej alltid behaglig. Äfven
“Konstberiderskans “ ungdomlige sångare har af de dj,upa
spår en svunnen tids store lemnat låtit inbilla sig, att det
var och är vägen till målet.
Gerna erkännes att äfven efterklangspoesi har sitt värde,
men om man bjudes endast sådan, födes, i all synnerhet i
en så rastlös tid som vår, leda. Det är både naturligt och
rättvist, att nutiden vänder sig från skaldekonsten, om denna
ej har annat att bjuda än gamla idéer och gamla ideal.
Den, som ej har blick för hvad den nya tiden tillkämpat
sig, anses med rätta för en medelmåttig ande — och af en
sådan blir ingen god skald. För skalden som för hvarje
annan gälla Longfellows ord:
Not enjoyment, and not sorrow,
Is our destined end or way;
But to act, that each to-morrow
/ Find us farther than to-day.
A. Haraldson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
