Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emile Zolas författarskap. Med särskild anledning af ”Bättre slödder”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan. Adéle börjar känna de första värkarna, hon tror
att hon bara har kolik; hon söker ett nattkärl; hon vet
icke rätt, hvarom det är fråga:
Var hon nödig eller var hon icke nödig?
That is the question, skulle Shakespeare hafva sagt.
Jag vet icke, om Adele är nödig, men hvad jag vet är, att
ingen annan naturalist skulle ens i feberyra skrifvit
någonting jemförligt med de tre sidor, som derpå följa: det är
eri afhandling om barnförlossning, hållen på ett plumpt språk
och fullkomligt ovärdig en man, som gör anspråk på sina
läsares aktning: Man tror sig höra en buse utan minsta
uppfostran och gift med en barnmorska mellan skål och
vägg förtälja för andra busar, huru hans hustru arbetar;
en man af smak och uppfostran, som af en slun/p hörde
på, skulle säkert få qväljningar. En man af hjerta skulle
helt visst med större medkänsla tala om en ko, som
nedkommer med en kalf, än Zola gör det om denna flicka, som
bragt till verlden en mensklig varelse. Den författare, som
skrifvit denna smuts, har stält sig utom kritikens lag; han
har ingen rätt längre till vår literära aktning. Man måste
låta honom kräla i den orenlighet, hvari han med sådan
lust vältar sig. Zolas smickrare hafva någon gång talat om
honom som en ny Balzac. Men det är för visso icke den
Balzac, hvilkens vida hjerna alstrade snilleverk, icke den
Balzac, som grubblade öfver menniskoslägtet i tystnaden af
sitt kabinett: det är kabinettens Balzac.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
