Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emile Zolas författarskap. Med särskild anledning af ”Bättre slödder”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, der hade varit ett vackert kapitel att göra för en
författare af Zolas talang. Tyvärr har han till den grad tagit
för vana att skrifva hvad som faller hans penna in, att han
mist ända till skymten af omdöme; helt säkert är det fullt
ärligt som han tror sig göra ett konstverk, när han berättar
den rent djuriska sidan af det uppträde, som försiggår, utan
att förskona läsaren från ett enda syrfiptom, en enda
snuskighet, alltfrån det första ögonblicket intill stunden för den
slutligä förlossningen, då barnet kommer till verlden utan
att jama.
Ni hörde det, det fins ingen skilnad. mellan barnet,
som födes, oeh kattungen, som med slutna ögonlock
kommer ur sin moders lif. Båda jama de! Nej aldrig i mitt
lif har jag rönt en sådan leda, följd af en sådan harm;
den orenlighet, som modern gjuter i det märkvärdiga kärlet,
sprider en vämjelig lukt; en atmosfer, förpestad af all slags
röta, dunstar ur dessa onyttiga sidor, som äro helt enkelt
oanständiga, mindre likväl genom sina beskrifningar än
genom de uttryck, som författaren afsigtligt använder; han
påminner om dessa kloakrensare, som genom att andas
miasmer mista luktsinnet. Genom att rulla sig i det
oanständiga har Zola förslöat ända till förnimmelsen af det
anständiga. En literatur, som hamnar i slik skändlighet, är
redan dömd. Förut hade lärlingarne öfverträffat grofheterna
i Zolas första manér; kanske har han rönt någon harm af
att se sina elever bättre än han sjelf traska i smutsen; han
har velat bevisa dem, att han alltjemt är deras mästare,
och han har gjort det. En sådan ände borde han få, denna
klan af unga män, som grupperade sig omkring naturalisten
i hans första timme. Alla saknade icke talang, jag tillstår
det gerna, men alla tro de sig förbundna att gå längre än
mästaren, och detta af idel nitälskan. Af denna literära
be-blandelse är född en literatur, som ofta är löjlig; det var
Zola förbehållet att göra den förkastlig i Pot-Bouille. Det
har lyckats. De unge männen gjorde bäst i att likt råttorna
öfvergifva skeppet vid Médan, som håller på att gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
