Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emile Zolas författarskap. Med särskild anledning af ”Bättre slödder”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
botten under handklappningar från alla dem, hvilka
värdigheten af deras samtids literatur ligger om hjertat.
* *
, *
Jag skall icke bestrida Zola någon af hans lysande
egenskaper: han har mycken talang och stor kritisk
begåf-ning — det fattas Jhonom blott sundt omdöme. Han gör
sig icke reda for hvad äfven den minst finkänslige läsare
förmår bära; han ser ingenting annat i qvinnan, som föder
ett barn till verlden än ett djur, medelst hvars lidanden
man undervisar unga veterinärer. Lika väl som Zola veta
vi, att vi icke alltid födas på rosor; jag säger “icke alltid“
af aktning för alla öfvertygelser; lika väl som han veta vi,
att vår tillkomst till verden föregås, ledsagas och efterföljes
af patologiska företeelser; det förhåller sig så med många
andra lifvets funktioner, som tillhöra den rent ariimala
sidan af det menskliga varat. Vi föredraga att glömma det,
framför allt när det är fråga 0111 moderskapet. Om
blyg-seln icke drefve oss dertill, borde vördnaden befalla oss det.
En qvinnas nedkomst är icke denna osnygga akt, som Zola
beskrifver; vi qvarhålla deraf, blott den rent ideala sidan.
Vi vilja deraf icke veta af något annat än hvad som står
i samband med vår känsla, nämligen att en moder har lidit
marter och har vågat sitt lif för att gifva oss värt. Detta
är oss nog för att omgifva moderskapet med en öm
vördnad; den materiela, ofta vidriga sidan försvinner och bör
försvinna inför det ideal, som hvarje man af hjerta gör sig
af modern. Det är icke en ko, som föder en kalf, hvad än
herr Zola må tänka derom, det är en varelse, full af
ömhet för det barn, som vållar henne så grymma lidanden,
och hvilken i afgörandets stund, om det vore nödvändigt
att välja, skulle bedja, att man toge hennes lif för att
bevara hennes sons. Aldrig får man se sådant hos en ko.
Hon bringar någonting lefvande till verlden, som slagtaren
fråntager henne efter åtta dagar, hvarefter djuret fortfar
att beta ängarnas gräs; för djuret är allt slut, när det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
