Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ett blad ur den nyare italienska skönliteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djefvulsk uppfinning. En motsats till denna gud är
skaldens gud.
Hymnen till Satan — skrifver han någonstädes — är
lyrisk i dén mening, att det var ett plötsligt utbrott af
alldeles individuel a känslor, som gåfvo sig utlopp ur mitt
hjerta, ja verkligen ur mitt hjerta, en septembematt 1863.
Min själ hade nu efter flera års forskningar och tvifvel
funnit sin lösen och jublade öfver sitt JieureJca. Då jag lät
trycka denna hymn, var jag så långt ifrån att tänka på att
göra propaganda, att jag till en början blott drog försorg
om några få exemplar, bestämda tiir privat utdelning bland
mina vänner.
Inno a Satana har nu (1882) upplefvat 14 upplagor.
Läser man vidare de poem, som bära titeln “Meminisse
horret“, “Heu pudor“, m. fl., så finner man, hvilken
sarkastisk förmåga författaren besitter och hvilken han använder
mot dem, som vanära det italienska namnet, mot
fäderneslandets fiender. Men då dessa: Napoleon, påfven och andra,
falla, då friheten aflöser förtrycket, då Italien blifvit ett,
försvinner ock skaldens bitterhet såsom nattens dimmor försvinna
för solen. Och derigenom förklaras äfven den inkonseqvens,
man förebrått Garducci, såsom då han efter att hafva
förbannat den gamle påfven, hvilken låtit strömmar af italienskt
blod farga Italiens mark, senare i sin sång “Canto dell’
Amore“ har ett medömkans ord för den i Vatikanen
inspärrade, “sin egen fånge“.
Skalden är ej inkonseqvent i sin politiska åskådning.
Så länge Pio IX förmådde motsätta sig Italiens enhet, hade
han för honom endast hatets och hämndens ord; men så
snart den gamle gjorts oskadlig och det ideal, hvarom
skalden och hans folk drömt, var nådt, är hvarje
vredes-yttring öfverflödig. Fosterlandet står der som ett
marmorblock: mole sm stat*
* Bland de skaldestycken, som tillhöra Carduccis andra diktslag
böra de ihågkommas, som bära titlarne ”Versaglia” och ”Per il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
