Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ett blad ur den nyare italienska skönliteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
derför ej kunna representera det oändliga: vårt förnuft
nekar att anse sig sjelft för det eviga absoluta. Det är
snarare benäget att tro på intet. Hur det än må vara,
visst är, att Garduccis gud ej är presternas gud, mot hvilken
han hyser ett blindt, okufligt hat. Religionerna, säger han,
hafva alltid ledt till vidskepelse. De hafva framhållit för
menniskan: Ditt fådérnesland är ej af denna verlden. Rikta
dina blickar mot himlen. Hvad bekymrar det dig, hur du
har det här nere. Du skall ändock dö. Du lider?
Välsigna Herren, som sänder dig dessa lidanden.
Garducci uppträder mot denna teori. Jorden är för
honom ej en botgörelse- eller frestelseort: den är platsen
för vårt arbete på vår förbättring, för vår utveckling
mot en högre tillvarelsegrad. Gud har skapat oss, ej
för kontemplation utan för verksamhet; han har ej skapat
oss för att sitta med händerna i kors såsom eremiterna,
utan han har skapat oss på det att vi må arbeta och i
vårt anletes svett söka ernå det högsta goda. Och den
gud, på hvilken skalden tror, vill han föreställa sig i
besittning af en evig ungdom såsom Greklands gudar, men
på en gång sträng och sorgbunden i sin strålande skönhet.
Med ett svärd i ena handen och en fackla i den andra
uppstiger han från höjd till höjd med blickarna riktade
mot höjden: excélsior är hans valspråk, såsom det är för
Longfellows amerikanske pilgrim.
Satan är sålunda för vår skald ej det ondas genius,
utan i dess ställe “varandets omätliga princip". Och då
han åt denna sin gud gifvit detta namn, som för öfrigt fört
många kritiker på villospår, har han gifvit honom det
samma såsom en antites mot presternas gud, mot den gud,
som för skalden är autodaféernas och inqvisitionens gud,
den gud, i hvilkens namn man hängde eller brände Arnoldo
da Brescia, Savonarola och Huss, — som dömer Columbus,
som torterar Galilei, som (med Gregorius XVI i sjelfva
nittonde seklet) förklarar användningen af ångan för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
