Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungliga barnsöl och en kunglig risbastu. En återblick på flydda tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
läsares tålamod skulle sättas på ett alltför hårdt prof
genom ett större urval af alla de fröjdebetygelser som
på vers och prosa regnat öfver de kungliga vaggorna. I
stället skola vi anföra en liten skizz af Grusenstolpe, hvilken
icke blifvit i nyare tid reproducerad, och hvilken såsom
en dessert på de andra barnkammarhistorierna torde vara
på sin plats.
Den har till titel uEn kunglig risbastu“ och är
intagen i Nytt Lördagsmagasin för 1860, lydande som följer:
I slutet af oktober månad 1779 förläde deras då
regerande majestäter sitt residens till Gripsholm, dit den späde
kronprinsen Gustaf Adolf medfördes. Utom den vanliga
uppvaktningen inbjödos af den högsta umgängeskretsen så
många utrymmet på lustslottet medgaf att herbergera.
Hofvet ämnade der tillbringa några veckor. Under tideil
inträffade kronprinsens födelsedag den 1 november. Den
firades på ett sätt hvartill väl icke något sidostycke lärer
kunna uppletas i andra länder, lika litet som hvarken förut
eller efteråt i Sverige. Gustaf III, så snillrik, var i ändå
högre grad vidskeplig. Till hans öron hade kommit utsagan
af en gammal enfaldig gumma, att barn, som agas med
ris på sin födelsedag, i synnerhet den första, blifva i alla^
afseenden efterdömliga, och konungen beslöt att verkställa
rönet på sin egen son. Vid frukosten yttrade han till
dennes öfverhofmästarinna, grefvinnan (slutligen riksrådinnan)
von Rosen, född Stenbock, i närvaro af alla hoffruntimren:
“Kronprinsen skall få ris i dag.“ Öfverraskningen blef
allmän och flere frågade på en gång: hvarför? — “Han
fyller ett år i dag“, svarade konungen i mystisk ton. —
“Men, min Gud! han har ju ej gjort något ondt!“ utbrast
statsfrun friherrinnan Gederhjelm, född grefvinna Stenbock.
Kallt och bestämdt yttrade konungen: “nej; men det skall
ändå ske.“
Derpå begaf konungen sig in i rummet der hans
son slumrade i sin vagga. Den höge fadren väckte
barnet och retade det, till dess han lyckades förmå det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
