Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungliga barnsöl och en kunglig risbastu. En återblick på flydda tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrika af ilska. Nu ropade han på kammarfrun Söderberg,
att bära fram ett ris till konungen. Hon blef öfver denna
tillställning på en gång så bestört, att hon svimmade.
Dennas ogifta dotter, som sedermera blef erkebiskop
Lindbloms hustru i hans senare äktenskap, fullgjorde i stället
befallningen. Lifmedikus Dalberg höll den stackars
oskyldige prinsen och konungen sjelf förrättade exekutionen.
Som en löpeld spridde sig kring alla slottets invånare
underrättelsen om kronprinsens risbastu och enskildheterna
dervid. Drottningen sväljde i mjugg sina tårar; hela
frun-timnierspersolen talade högt om omensklighet och barbari.
Enhälligt ingicks öfverenskommelsen att gifva konungen en
allvarlig lexa, utan att likväl i ord och åthäfvor brista i
uppmärksamhet mot majestätet; ty i dessa omständigheter
förstod Gustaf III sig ej på skämt. Alla hoffruntimren
delade sig emellan riset, hvarmed prinsen blifvit så orättvist
agad, och hvar och en af dem satte en qvist deraf i sin
hufvudbonad. Så utstyrda, instälde de sig vid
middags-taffeln. Konungen studsade och bet sig i läppen, men
’ yttrade intet ord som förrådde hans missnöje eller att han
fann sig träffad. Han låtsade ej ens märka det
besynnerliga tillägget i fruntimrens hufvudprydnader. De fortforo
emellertid att bära det hela dagen, äfven under spektaklet
på aftonen och vid supén.
Gustaf III använde hela sin sjelfbeherskningsförmåga
för att synas vara vid det bästa lynne, ehuru förtrytelsen
gi*odde i hans bröst. Hans maj:t var rätt belåten att genast
efter supén få upplösa sällskapskretsen och draga sig undan
dess uppmärksamhet i sina inre rum, der han
otvifvel-aktigt gjorde sina betraktelser öfver den stumma men
begripliga censur hans hjertlösa vidskepelse varit underkastad.
När följande dagen hvarken i hoffruntimrens uppsyn ellei;
på deras hufvudbonader syntes ringaste spår efter hvad
den föregående dagen förelupit, återfick konungen sin
otvungna glädtighet, och man tycktes å ömse sidor hafva
glömt hvad som ett ögonblick stört den inbördes harmonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
