Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya bidrag till H. C. Andersens karakteristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver hufvud saknade Andersen anlag för språk. Han
kände ofta denna saknad och var sjélf den förste* att göra
sig lustig deröfver. Så t. ex. berättade han, att på en
ångbåt i Dardanellerna påträffade han en perser, och till denne
sade han Bereschit bara, b varti 11 persern svarade Yes. Detta
var dock blott ett skämt; deremot var det icke skämt, när
han skulle röra sig bland tyskar, fransmän och engelsmän
utan att kunna deras språk.
Han kom tidigt till Tyskland. Här var det icke fråga
om en konversation sådan som^den med persern; här kom
han in i familjelifvet, och här hette det: “Hier hilft kein
Maulspitsen, hier muss gepfiffen werden.“ Att han aldrig
var i stånd att lära sig det tyska språket så, att han kunde
skrifva det, gjorde honom emellertid ondt; under hans
vidsträckta brefvexling med tyskar var det ju också snöpligt
att begagna andras hjelp. I samspråk kunde han dock
alldeles ogeneradt uttrycka sig, men så ogrammatikaliskt som
möjligt. Blott ett exempel: då han från en tysk vän fick
ett bref som började med Verehrter Hr. Professor — sade
han: “Han måste ju vara ond på mig, annars skref han
alltid: “Theures liebe Freundu. *
Det franska språket var naturligtvis ännu mera
främmande för honom. Hans utmärkta minne hjelpte honom
att taga vara på en mängd glosor, men han kunde icke
sammanfoga dem till en sats; han redde sig genom att bruka
alla verb i infinitiv, och de flesta substantiv voro för honom
feminina. Då en glosa fattades honom, tog han sin tillflykt
till omskrifningar eller pantomimer.
Med engelskan gick det knappast bättre; åtminstone
har han sjelf berättat att Dickens sade till honom: “Tala
hellre danska, det förstår jag bättre. “ Äfven skall i
England följande besatta tilldragelse hafva passerat med honom.
Man rådde honom i London att uppteckna namnet på den
gata, ’der han bodde, för att — i fall han gick vilse —
kunna visa en poliskonstapel detta. Han följde rådet,
stannade vid gathörnet och uppskref de orden: “Stick no bilis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
