Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episoder ur Fredrik Crusenstoipes lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträdde med något större literärt verk. Hans literära
verksamhet hade också icke varit så lång att erfarenheten
lärt honom bjuda ett bepansradt bröst mot förgiftade pilar,
och hans ytterst sangviniska temperament i förening med
hans redbara karakter kunde hvarken lida eller förstå de
krumsprång, finter och slöjor hvari man på kritikens
område oftast inhöljer en orättvisa. Denne G. hade icke sin
broders, författarens kallblodighet i {dylika fall. På sina
enskilda beskärmelser i denna fråga, bemöttes han ock af
assessorn med ett ironiskt lugn — ett lugn likt det, hvarmed
en fältherre öfverräknar sitt manskap, innan han uttågar
för att pröfva egna krafter mot den fiendtliga styrkan.
Gälde det deremot någon för fosterlandet vigtig
lifs-fråga, hände icke sällan att Fr. Grusenstolpe hitsände
artiklar, afsedda till införande i tidningarna. Såsöm ett
vackert vitnesbörd om den patriotism, hvilken alltjemt lågade
i Grusenstolpes hjerta, fastän han under så många
årtionden varit fjerran från fosterlandet, anföra vi hvad han
i februari 1875 från Lissabon insände till Nya Dagligt
Allehanda:
“Det är med beklämdt hjerta jag skrifver dessa rader
i anledning af hvad jag läst i våra tidningar om det sätt,
hvarpå man i Sverige anser och behandlar frågan om en
ny armélag. Denna fråga borde väl af alla förnuftiga
svenskar med patriotism betraktas såsom den förnämsta
lifsfrågan öfver och oberoende af alla andra, ty på den
grundar sig just allt annat, det vill säga vårt sjelfbestånd,
förutan hvilket t. o. m. den stora saken, svenska folkets
rätt att beskatta sig sjelf, försvinner till ett tomt ord. Man
talar om en ofantlig kostnad, om folkets obenägenhet att
åtaga sig en dylik börda, om oförmågan att bära den m. m.
Detta vill säga, utan fraser och förblommering: man har
hvarken vilja eller förmåga att utgöra en sjelfständig nation,
ty vill man så vara, måste man underkasta sig de vilkor
på hvilka det beror i närvarande tid. Dock tror jag, att
om Sveriges allmoge och de som föra dess talan riktigt in-
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
