Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odette. En oppositionel teaterstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svinna, snart sagdt, af sig sjelft. Men det finnes anmärkningar, so n
träffa henne särskildt i denna svåra och tacksamma roll, hvilka jag
icke vill tillbakahålla. Emellertid är det ett nöje att till en början
kunna kalla hennes spel i första akten alldeles förträffligt. Men i
tredje, hur är det då? Är verkligen skådespelerskan tillfredställande,
särskildt i slutet af denna akt, har hon hela den energi, som är
nödvändig för att låta replikerna till mannen komma som dolkstygn,
det ena på det andra? Jag tror det icke. Jag hyser den
föreställ-. ningen, att denna stora dialog måste kunna göra ett större intryek,
men detta är blott en förmodan, och icke något påstående.
Deremot vågar jag påstå, att fröken B. icke spelar sista akten
tillfredsställande, och detta kan jag säga afen alldeles osviklig grund.
Saken är nämligen, att hon sannerligen icke sjelf vet hur hon
tänker spela, utan varierar grundtemat i olika tonarter på olika
teateraftnar. På premieren gret hon utan hejd och mått, en annan gång
kan det vara nästan tvärt om. Och derom äro väl de flesta ense,
att konstnären bör spela samma roll på samma sätt. En annan fråga
ar, om denna akt är möjlig att spela fullt tillfredsställande, min
enskilda mening är, att det knappast går för sig. ty antingen
fram-ställes grefvinnan för upprörd, och då begriper man ej, att dottern intet
misstänker, eller för kall, och då är hon sjelf osann. Men i en scen,
der författaren sålunda stält ett val mellan Scylla och Charybdis, är
det obilligt begära, att skådespelerskan må kunna vara
tillfredsställande, det är t. o, m. förklarligt om hon som fröken B. varierar
sina metoder och spelar på olika sätt för att se hur de ta sig ut;
men experimentet är riskabelt och bör användas sparsamt.
Att många förträffliga detaljer finnas i fröken B:s
framställning af äfven de senare akterna, behöfver måhända ej särskildt
nämnas.
Likaså med herr Elmlund, många detaljer äro anslående, men
— men hvarför deklamera en sådan roll. Det är en olycka, att den
skådespelare som har så många goda egenskaper, skall genom denna
svaghet för deklamation förminska intrycket af sina prestationer.
Dessutom tror jag lika litet på hans spel i tredje akten som på
fröken B:s.
Herr Fredriksons Béchamel har mycket lofprisats. Jag sluter
mig icke till de öfrige lofsångarne, utan tillåter mig säga att denna
roll, åtminstone i andra akten, chargeras till den grad, att en
nybörjare aldrig skulle våga något sådant. Men herr F. är nu en gång
publikens gunstling, derför kan han riskera att då han skall gifva
en verldsmans entré i en salong, komma in under krumsprång som
ofrivilligt i minnet återkalla orden ”Dansa nalle vig och ledig.”
Och det ginge väl an, om det vore en konseqvent genomförd upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
