Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odette. En oppositionel teaterstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit bra lätt att åstadkomma. Om man alltså måste erkänna, att
Odettes moral är den nyss skizzerade, så kommer en annan fråga:
kan den moralen gillas ? Härpå skall väl icke gerna någon vilja
svara annat än nej! Ty först och främst lära väl de vara få som
numera våga att offentligen proklamera det berättigade i qvinnans
förtryckta ställning i den bjerta form vi nyss användt, en sådan
olikhet i könens rättigheter skäms man numera för att öppet vidgå, om
man också i sitt stilla sinne tycker att den ej är så .oäfven. Och
vidare, om det också erkännes (hvilket jag tör min del är den förste
att göra) att otrohet i äktenskapet är en fullgiltig grund för
dess upplösande, så lärer man dock böra medgifva, att det
bortjagande, som i Odette tillämpas och försvaras, är en rå, hämdfull
våldshandling, som ej tjenar den förorättade, men störtar den brottsliga
allt djupare, Jag betonar ännu en gång, att grefven alldeles icke
Tar förpligtad att fortsätta sitt äktenskap med Odette, men jag
förnekar att det handlingssätt han valde var berättigadt.
Medan talet är om moralen i den Sardouska pjesen bör väl
ock nämnas att dialogen, särskildt i tredje akten, vimlar afslippriga
eller smutsiga repliker.
Nu frågar jag till sist, kan det vara lämpligt att stycken af
sådan art som detta skola vara de allra mest omhuldade på den
scen, hvilken berömmer sig af att vara vår främsta och hvars namn
af kunglig man till och med ibland hör utbytas mot nationalteater?
När de äkta dramatiska förtjensterna ej finnas i synnerligen hög
grad, de moraliska bristerna deremot desto mera, hvad är det då
som skaffar Odette och dess likar en sådan gunst hos teaterstyrelsen ?
Härpå svarar man sannolikt att det är denna sorts pjeser som går,
och att en teaterstyrelse måste fästa sig dervid. Men härtill
genmäler jag, att förhållandena i detta afseende måste gestalta sig
annorlunda på en teater med statsanslag. Eljes kunde ju den
teaterdirektion, som skaffat sig en bedröflig ryktbarhet med ”Sköna Helena”
och ”Riddar Blåskägg” också hafva svarat, att det var en genre som gick.
Slutligen skulle det gälla att se litet på det sätt h varpå de
spelande fylde sina uppgifter. I detta afseende vill jag på förhand
betona, att jag ämnar se mera på felen än förtjensterna, just emedan
dessa senare redan i så rik måtto framhållits, att man deraf kanske
redan fått mera än nog.
Om vi då begynna med Odette — fröken Björkegren, så kan
man till en början säga, att detta är hennes bästa roll. Emellertid
har bon här, som alltid, ett fel i mimiskt afseende, att nämligen åt
vissa sinnesrörelser gifva allt för öfverdrifna och stereotypa uttryck.
Detta beror uppenbarligen på ansträngningen att spela tydligt och
kommer efter all sannolikhet att inom en ej aliägsen framtid för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
