- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
86

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om stormfågeln.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där i stor mängd, och de äro så glupska, att man knappt
kan drifva dem därifrån.
Först när våren nalkas, närma de sig sina
häckplatser. I skaror samla de sig då vid dessa ödsliga,
höga, ofta för människan otillgängliga klippöar, som
likt dystra murar resa sig ur hafvet. Här vid dånande
bränningar är stormfågeln född, och dit står åter hans
håg, när vårsolen börjar värma de kala fjällväggarne.
Han lefver i engifte, och makarne hålla troget ihop
under fortplatningstiden. När honan på en bergafsats lagt
sitt stora, hvita ägg, hjälper hanen henne med rufningen,
medan hon själf ute på hafvet söker sin föda. När hon
har fått nog däraf, begifver hon sig hem till den trogne
maken, hvilken mottager henne med ett svagt ljud,
lämnar ägget i hennes vård, och tänker så på sin egen
mages behof.
På samma sätt hjälpas de åt att bära föda till sin
glupske unge, hvilken, fet och frodig, ligger kvar i
berget och låter sig matas tills hösten kommer.
När jag på Beeren-eiland, där dessa fåglar häckade
i otalig mängd, klättrade upp till dem, bekymrade de sig
ej mycket om min närvaro. Yfviga lågo de på det på
själfva klippan utan bale liggande ägget och sågo
liknöjdt på mig med sina rätt vackra, svartbruna ögon.
När jag närmade mig dem på en eller ett par meter
nära, harklade de upp sin mages innehåll och spottade
den illaluktande, af trän och späckbitar bestående smörjan
emot mig.
På ett från själfva klippväggen skildt, ruinliknande,
högt klippblock klättrade jag upp till en där bosatt liten
koloni af dessa fåglar. Några ståtliga hvittrutar (Larus
glaucus) hade där sina bon sida vid sida med
stormfåglarne. Trutarne lämnade äggen, höjde sig skrikande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free