- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
87

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om stormfågeln.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i luften och störtade därefter med susande fart gång på
gång ned mot mig. De voro mig härunder så nära, att
jag kände lufttrycket, när de tätt öfver mig blixtsnabbt
vände och med nästan lika stark fart åter höjde sig.
De blefvo mer och mer närgångna och satte sig
slutligen på klippblockets krön några få meter från mig.
De voro sköna att skåda, dessa stora, präktiga fåglar,
där de, hvita som snö, med sin silfvergrå mantel, stodo
och sågo ned på mig.
Liksom ville de be mig gå därifrån, skreko de
oupphörligt: »gack-gack-gack, dä ä vi, dä ä vi.»
Öfver mig svärmade tusentals fåglar; stormfåglar
lågo obesvärade på sina ägg rundt omkring mig, andra
sväfvade öfver och under, och en susning uppstod, när
de med orörliga vingar svängde förbi så nära, att jag
nästan kunde nå dem med handen. Uppe i fjällväggen
sutto tusentals alkor (Uria troile och Uria bninnichii),
och som snöflingor svärmade bländhvita kryckjor, ilsket
skrikande, omkring uppe under fjällväggen.
Länge satt jag där uppe och beskådade det rika
fågellifvet. Under mig rullade hafvets dyningar dånande
in mot klippan, och på dess ryggar därutanför gungade
tusentals fåglar. I täta flockar lågo svartryggiga alkor
där nere, och andra flaxade som bisvärmar såväl nere
öfver hafsytan som högt uppe mot skyn.
Slutligen kröp jag fram mot den stormfågel, som
låg mig närmast, och just som jag räckte ut handen för
att fånga honom, sprutade han sin otäcka vätska rakt i
ansiktet på mig. Jag blef alldeles öfversköljd däraf och
måste lämna fågeln i fred, medan jag torkade ögonen och
öfriga delar af ansiktet rena. Genast därefter räckte jag
åter handen mot fågeln och fick äfven nu en, ehuru
något mindre, dusch. Tredje gången fick han endast fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free