- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
175

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dessa fåglar häcka ej här och frukta oss ej. Mindre väl
upptages vårt besök af ett par strandskator. De hafva
sina ungar dolda bland stenarne och komma, skrikande
af ängslan, flygande emot oss.
Ett par roskarlar, hvilkas fyra ägg vi finna i en
fördjupning på stranden, flyga ängsligt från sten till sten.
Honan är den minst oroliga, men hanen ser dess mera
ängslig ut och skriker emellanåt: »juitt juitt juitt
tu-tu-tu-tu».
Tärnor flyga fram och åter öfver oss, och bland dem ej
endast den vanliga fisktärnan, med hvilken vi förut gjort
bekantskap. Här finns äfven en annan art, som liknar
fisktärnan i så hög grad, att vi endast på hennes något
smärtare kropp, längre stjärt och helt röda näbb kunna
skilja henne från denna. Det är den nordligaste af
alla tärnor, rödnäbbade tärnan eller silfvertärnan (Sterna
macrura).
En annan tärna, den lilla dvärgtärnan (Sterna minuta),
se vi också. Hon är tecknad som fisktärnan men har
hvit panna och mycket kortare stjärt. Ett par individer
flyga öfver oss, ängsligt skrikande »kitt, kitt», och vi
upptäcka snart anledningen till deras ängslan. Vi finna
nämligen på sanden i en grund fördjupning utan bale
deras tre fläckiga ägg.
Ute öfver det grunda vattnet flyga flera dvärgtärnor.
Helt sakta röra de sig framåt med sin för tärnan säregna
hoppande flykt. Plötsligt se vi en af dem höja sig något,
liksom för att taga fart, och så störtar hon sig på
hufvudet lodrätt i sjön för att med näbbet gripa en liten fisk.
Vanligen är det spigg hon fångar, och då dessa fiskar
ofta gå på mycket grundt vatten, stöter den lilla tärnan
så ofta sitt näbb mot den steniga bottnen, att dess spets
ej sällan är bruten däraf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free