- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
176

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utanför fastlandet ligger, något söder om oss, en låg
ö, som endast synes vara skild från detta genom ett
grundt sund. Vi se redan på afstånd fåglar flaxa
där-öfver och skynda att skaffa en båt och ge oss af dit ut.
Innan vi hinna lägga i land, komma skrikande måsar,
rödbenor och strandskator flygande emot oss, och uppe
öfver ön flaxa vipor om hvarandra. Redan vid stranden
se vi en liten fågel, som vi ej träffat förut. Det är den
lilla svartbröstade snäppan (Tringa alpina). Hon har sitt
bo doldt bland gräset och beter sig vid vår ankomst på
ett helt annat sätt än de vadare, vi förut ha träffat. Hon
skriker ej, flyger ej heller. Tyst går hon tätt framför
våra fötter, lutar på sitt lilla täcka hufvud och ser
ängsligt på oss. Endast genom att gå åt annat håll, än där
äggen ligga dolda, söker hon narra oss därifrån.
Uppe på en gräsvall äro några brushanar i full
strid. Dolda i gräset ligga deras honor på ägg. Viporna
ha redan stora ungar och de flaxa ideligen skrikande
»veet, veet» tätt öfver våra hufvuden. Det är idel honor.
Hanarne besvära sig ej med ungarne, när dessa blifvit
något vuxna. De ha redan lämnat häckplatsen.
Med storspofven, som skriker där borta, är det ett
helt annat förhållande. Ännu har han ägg, och så länge
detta är förhållandet äro makarne tillsammans. Vi se den
något större, mycket långnäbbade honan, under det hon
låter höra sitt långdragna, skarpa tutande, kretsa omkring
på något längre afstånd från boet än hanen. Hon ser
mera lugn ut och flyger med jämnare flykt än hennes för
familjen sig helt uppoffrande make. Korta stunder hjälper
hon sin gubbe att rufva äggen, och när ungarne äro
nyfödda, visar hon dem en kort tid mycken ömhet, men
kärleken för de små varar ej länge. Redan när dessa äro
några dagar gamla, flyttar hon bort. Det är då uteslutande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free