- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
211

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Skåne till de lappländska fjällen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid kanten af en tufva har hon sitt bo och sina 5
mörka ägg.
Snart äro vi framme vid den präktiga lunden,
hvilken ligger som en grönskande oas ute på slätten. Vi
finna då, att denna stora grupp af ståtliga löfträd,
bland hvilka valnötsträden täfla i storlek med lindar,
almar och askar, inom sig döljer ett gammalt herresäte.
Det är det minnesrika Skabersjö. Är man naturforskare,
är man äfven säker på att där blifva väl mottagen, och
godsets herre — den kände naturvännen och jägaren —
kan bättre än någon annan hjälpa oss att taga reda på
Skånes djurlif. Han sparar ej heller sina krafter. Han
delar våra intressen och vägleder oss på vår
forskningsfärd där i trakten.
Att vi kommit in på ett område, där jaktvården står
högt och där djuren trifvas, märka vi genast.
Från park och trädgård ljuda sångarnes toner oss
till mötes, orädd promenerar den rödbente storken framme
på gården, hans maka rufvar äggen uppe på sitt stora bo
på ett tak, och stolt simmar svanen i kanalen där bredvid.
Redan i parken äro rådjuren mycket talrika. Vår
värd vet, hvar han har dem. Han känner bland hundrade
hvarje bock. Rådjuren äro mycket stationära; de hålla
sig samman äfven inom ett mycket inskränkt område
och vandra först ut, om de blifva för många.
Uppe i träden hoppa lättfotade löfgrodor. De äro
mycket svåra att se, dessa små, likt trädens blad färgade
djur. Löfgrodan har små sugskifvor på tåspetsarne,
med hvilka hon kan fästa sig vid bladen. Ser hon en
fluga sitta på ett blad, hoppar hon dit, hugger flugan
och fäster sig i detsamma vid bladet.
I kanaler och dammar lefver den stora, ätliga
grodan, och om vi en afton vilja lyssna därtill, få vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free