- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
210

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Skåne till de lappländska fjällen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men vi fortsätta vår färd vidare ut öfver de stora
åkerfälten. Hundratals sånglärkor drilla uppe mot skyn, svalor
i mängd jaga insekter i luften, och från ett vid
landsvägsdiket stående träd eller något annat upphöjdt
föremål höres kornsparfvens gnisslande sång.
Råkor, kråkor och kajor flyga talrikt öfver slätten,
och här och där se vi en tornfalk med fladdrande vingar
stå stilla i luften. Om en stund flyger han ett stycke
bort men stannar så åter för att med sin skarpa blick
nere bland tufvorna söka efter sorkar eller andra för
honom lämpliga smådjur.
Vi vandra vidare fram och skola snart finna, att
skånska slätten ingalunda är så enformig, som man i
allmänhet föreställer sig. Vi se höjder och sänkningar om
hvarandra, vandra än uppför en kulle, än ned i en dal,
och bördiga åkerfält se vi, hvart vi vända våra ögon.
Här och där stöta vi på en hare. Han trifves i
detta bördiga landskap lika bra ute på de öppna
åkerfälten som i skogen och är mycket allmän, synnerligen
på de stora godsen, där jakten vårdas.
Det är emellertid ingen idé för oss att länge fortsätta
vår färd ute på fälten. Vi kunna ej gå i sädesåkrarne
och se icke till de rapphöns och ängsknarrar, som där
ligga dolda. I/ängs dikesrenarne närma vi oss
emellertid mer och mer en grönskande lund, som hägrar
framför oss. På högre växter sitta här och där ett par nätta
buskskvättor, deras släkting stenskvättan se vi på en
jordvall, och orädda gulsparfvar hoppa lugnt åt sidan
för oss.
Vi komma ut på en liten sankmark, där bjärt
färgade gulärlor trippa omkring i gräset. En liten, smärt
byggd fågel flyger där upp framför oss och låter höra
sitt fina, pipande »psitt, psitt». Det är en ängspiplärka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free