- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
231

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Skåne till de lappländska fjällen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anskrifna Billingen hörde det ljuda genom den dystra
skogen.
Medan vi vandra där inne på skogen, lyssnande till
vrakens jamande läte och nötskrikans skrän, höra vi
plötsligt ett fågelläte, som något liknar det sistnämnda
men dock förefaller oss, som om det fått något litet med
af kråkans kraxande. Vi gå däråt och upptäcka snart
en svartaktig fågel af nötskrikans storlek, som sitter på
en kullfallen trädstam och hackar med näbbet på något
i en spricka på stammen fäst föremål. Han är ej rädd,
vi smyga bakom en gran alldeles intill honom och finna,
att den mörka fågeln är som öfverströdd med små hvita,
droppformiga fläckar. Det är en nötkråka, vi ha framför
oss. Hon har funnit något hårdt föremål, som är för
stort att svälja helt och som hon därför har fäst för
att bekvämare kunna hacka sönder det.
Nötkråkans bo är mycket svårt att finna. Vi veta,
att hon vanligen lägger det i en tät gran, att boet är
byggdt af grankvistar och tjockt fodradt inuti med
skägglaf samt att äggen rätt mycket likna ljusa kajägg, men
hur vi än leta i granarne, finna vi det ej.
Nötkråkans lefnadssätt är ganska egendomligt. Hon
finnes året om inne på Billingens storskog och för där
en rätt tyst och undangömd tillvaro. Endast sällan hör
man henne skrika. När hösten kommer och hennes
älsklingsföda, nötterna, börjar mogna, då gör hon
provianteringsutfärder från Billingens barrskog ned till
hasselängarna under berget. Här plockar hon nötter, tills hon
får matstrupen så full, att hon stundom knappt kan hålla
ihop näbbet. Då flyger hon hem till sin barrskog och
gömmer där sin skörd till kommande behof. Under
dessa utfärder flyger hon vanligen samma väg och hvilar
på hemfärden med sin börda på bestämda trädtoppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free