Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Skåne till de lappländska fjällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En svarthufvad säfsparf sitter lugn på ett vasstrå,
ett par gulärlor flyga lockande öfver oss, och längre bort
se vi några få svarta tärnor.
Vore det afton, skulle vi från vassen höra flera
fåglar, efter hvilka vi på ljusa dagen förgäfves lyssna.
Rörhönan och vattenrallen skulle då instämma i
ängsknarrens envisa serenad uppe på stranden. Möjligen
skulle vi då äfven få höra den nu mera årligen i
Hjällsta-viken förekommande sumphönan (Gallinula chloropus).
Redan i Upland ha vi kommit norr om flera
djurarters utbredningsområde inom Sverige. Sedan vi voro
i Skåne och södra Småland ha vi ej hört
näktergalen och hökfärgade sångaren eller sett några hägrar;*
i Västergötland lämnade vi råkans och kornsparfvens
häckningsområde bakom oss; gulbröstade sångaren ha
vi ej hört sedan vi vandrade i sistnämnda landskaps gröna
lundar, och där sågo vi för sista gången under vår
vandring mullvadens upptornade högar och illerns gångar i
torfvallarne.
Fortsätta vi vår färd genom Upland och resa öfver
Dalälfven, ha vi därmed kommit norr om ekens gräns
mot norr och se ej vidare till de fågelarter, som troget
hålla till inom detta träds område. Sålunda lyssna vi
förgäfves efter den ännu i Mälareprovinserna så allmänna
nötväckans käcka läte. Vi finna, att barrskogens fåglar
ej ha aftagit, men däremot att löfskogarnes vingade
barn blifva mer och mer fåtaliga, ju längre norr ut vi
komma. Löfträden aftaga i artrikedom, och så göra äfven
de fåglar, som äro bundna vid dessa träd. Blåmesens
muntra »kerretekéké» höra vi ej mer från trädkronorna,
och lika litet se vi till den lilla pigga kärrmesen. Gröna
* Unga hägrar ströfva årligen, vanligen i juli månad, uppåt
landet och komma då någon gång till Upland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
