- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
272

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En augustidag på södra Ölands strand.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fluglarfver i dy och vattenpussar uppe på stranden. Blir
hon skrämd, svingar hon sig upp tämligen högt i luften,
och hon flyger äfven eljest under sträcket högre än de
flesta af hennes släktingar.
Den minsta af alla snäpporna, mosnäppan (Tringa
Temminckii) förekommer ej heller i flockar. Ensam eller
tre—fyra tillsammans färdas hon vanligen rätt högt i
luften, och hon låter ofta sitt surrande, egendomliga
läte ljuda ned till lyssnaren.
I mångfaldiga tusental svärma svalor uppe öfver
ängen. De samla sig där för att sedermera göra sällskap
under den långa färden. Äfven andra småfåglar hafva
samlats där i stor mängd och intaga en sista måltid, innan
de lämna fädernejorden. Deras fiender följa dem äfven.
Sparfhökar störta oupphörligt in i fågelflockarne, och det
antal fåglar, som får släppa lifvet till och aldrig
kommer längre på färden, är ej litet. Lärkfalkar och
stenfalkar förfölja äfven småfåglarne där uppe öfver land,
och pilgrimsfalken, som är för stor för småfågeljakt,
jagar änder och vadare nere vid stranden.
Gnäggande eller, om man så vill, skrattande
kommer en ensam småspof flygande högt uppe i luften. Det
är en oerfaren unge, som blifvit efter det stora tåget.
Jag känner hans lust för sällskap med sin släkting
storspofven och härmar därför en storspof. Så snart fågeln
får höra denna lockton, kastar han sig ned ur luften,
påtagligen glad öfver utsikten att få sällskap. Han saktar
farten liksom för att lyssna efter det kära ljudet och
låter åter höra sin stämma. Jag svarar med att upprepa
storspofvens lockton, och den sällskapslystne småspofven
kommer ned mot min koja och flyger på några meters
afstånd flera hvarf omkring mig, oupphörligt lockande.
Slutligen ser han sig sviken och styr kosan utåt hafvet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free