- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
455

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hafvets däggdjur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Huivudet är stort med kort nos, ofvanpå hvilken huden
ligger lös och kan uppblåsas till en stor blåsa.
Hvad ändamål denna blåsa har, är ett spörsmål,
som inom zoologiska kretsar ofta har varit diskuteradt
men ännu ej funnit tillfredsställande svar. Professor
Lilljeborg antager, att den är till för att skydda djurets
ömtåliga nos. Underligt vore dock, om en luftblåsa,
som af djuret efter behag kan uppblåsas, skulle vara till
för ett sådant ändamål, då man hos andra djur i
motsvarande fall i regel, om ej alltid, finner fettbildningar och
en förtjockning på huden eller benbyggnaden. På ett
skjutet, döende exemplar såg jag, att djuret efter behag
kan fylla blåsan med luft genom näsan och att denna
luft sedan, under det näsborrarne voro slutna, utpressades
och sålunda påtagligen kunde användas för respirationen.
Äfven honorna och de yngre djuren ha denna luftsäck
på nosen, ehuru mindre utvecklad än på de äldre
han-narne. Om man på ungarne tar i huden på detta ställe,
känner man, att den ligger lös, fri från kraniet.
Det synes mig därför antagligast, att denna blåsa
är ett luftmagasin, analogt med dykändernas utvidgningar
på luftstrupen, och att djuret däri magasinerar luft, när
det går ned på stort djup.
Något som äfven antyder klappmytsens förmåga att
gå ned på betydande djup i hafvet, äro hans underbara
ögon. Dessa äro, som sagdt, mycket stora och kunna
efter behag på ett besynnerligt sätt förminskas eller
utvidgas. Den ofvan omnämnda döende klappmytsen
sammandrog det ena ögonblicket sina ögon därigenom, att
de ringformiga blinkhinnorna slöto sig jämnt rundt om
ögat, och samtidigt förminskade sig pupillen till en liten
prick. Ögonblicket därefter utvidgade ögonen sig, så att
de stodo ut som stora blåsor, och pupillen blef så stor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free