Som plötsligt sken upp af en blek figur,
Det var ett högstsaligt spökmajestät,
En gammal, förkastad auktoritet,
Som, trädde i hr talmannens väg. Hr talmannen svigtade, skälfde och frös
(Ej första gången han räddes för skuggor)
Och orden satte sig fast som tuggor.
Men gasten i mantel och spira
Han släpte istället sin tunga lös:
»Hr talman! Ett möte så kärt!
»Här har jag lyssnat i sekler och lärt
»Den nya behärskningsmetoden känna,
»Som bytt ut svärdet mot tunga och penna,
»Jag väckts af bruset från edra debatter.
»Om tullar och värneplikt,
»Om böndernas skatter
»Och andra saker af vikt. »Jag känner; mig gladt förbluffad
»Hur lite - världen har hunnit framåt.
»Den enda reform, som är genomgruffad
»Är maktens flyttning från kung till parlament,
»Det är det enda, som egentligen har händt,
»Och det är minsann inte så värst farligt.
»I det hela har man förfarit varligt;
»De mopsige borgarne ha kommit sig opp,
»Dem har man erkänt och samlat en tropp
»Af dem, som sköter statens affärer,
»Som sköttes förut med frilla-megärer.
»Men i det hela är allt vid det gamla,
»Hur mycket tronerna än synts ramla,
»Har själfva principen hållit sig frisk.
»Att våga ett skurkstreck var en mans risk,
»Nu är det femhundras, det ger kredit;
»Förr slog en kung med gyllene svit
»Sitt puder i folket,
»Men lika litet det märker smolket,
»Som kommer från pratmakarbåset.
»Så fett som jag I smörjen kråsét .
»På folkets bekostnad, det är just det
»Som är för mig vittne nog,
»Att parlamentarismen i arfslott tog,
»Af långskäggsgudarne, af oss,
»Lojalitetens och dumhetens tross
»Och kört med den rakt fram till sin makt.»
Så talte spökmajestätet,
Åtskilligt ironiskt, förmätet,
Och hastigt i gastarnas skrämmande takt
Han genom muren försvann
I all sin konungsliga prakt. Hr talmannen sof ej den natten
Han tänkte ej på debatten.
Men var det den flydda tidens hån,
Som i purpur och spira skrämt
Hr talman från knoppen till tån
Med ett tal, så hädiskt, så oförskämt,
Som drifvit ett slikt raljeri
Med borgerlig demokrati,
Den dränkande framstegsballasten.
»Jag undrar, om ej det var fanstyg i gasten,
»Om ej framtidens gisslande gyckel
»Fått fatt i grafkyrkans nyckel?»
|
