Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Arbetslös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följetong till ”Under Röd Flagg”.
I sitt elegant möblerade kontorsrum sitter
den rika fabrikör Steiner, ifrigt sysselsatt
med att genomgå morgontidningarna.
Kvällen förut hade en krets af de anseddaste
fabrikanterna haft en liten förtrolig
sammankomst om, hur arbetarrörelsens
uppsving lättast skulle kunna hämmas. Man
hade klagat öfver arbetarnes tilltagande
själfsvåld, öfver deras disciplinlöshet, brist
på vördnad gentemot arbetsgifvarne.
Herrarne hade kommit öfverens, att i
fabriksordningen uppsätta såsom första och
främsta bestämmelse, att ingen af deras arbetare
finge tillhöra någon politisk förening, utan
på sin höjd sällskaps- och religiösa
samfund. De hade vidare fattat beslut att
framdeles noggrannare låta kontrollera sina
arbetare, för att så fort som möjligt kunna
skilja de »skabbiga fåren» från de fromma.
Dessutom hade naturligtvis äfven andra
beslut fattats, alla i syfte att söka redan
i dess linda stäfja arbetarnes fria
organisation.
Belåten läste fabriköl Steiner — en
lång, spinkig gestalt med kloka,
genomträngande ögon — notisen om gårdagens
sammanträde. Han hade alltid förordat
arbetsgifvarnes sammanslutning såsom det
enda räddningsmedlet mot arbetarne; förut
hade ingen lyssnat till honom. Bland
kollegerna härskade nämligen en smula och
inte så liten konkurrensafund. Intet
tillmötesgående, utan tvärtom motarbetade
man af alla krafter hvarandra. Och dock
hade alla samma inträsse: att underkufva
den alltmer framträngande arbetarrörelsen.
Här, förestod — det insåg Steiner tydligt
och klart — en oförsonlig kamp, som
blott kunde sluta antingen med kapitalistdömets
eller — arbetarrörelsens undergång.
Lyckligtvis hade Steiner fått de
mäst framstående bland fabrikanterna att
sluta sig till hans mening. Nu gälde det
endast att gå raskt till värket och utan
skrupler vända sig mot de arbetare, som
uppträda som de andras ledare.
Steiner ringde. I dörren visade sig
med frågande ansikte en af kontorsskrifvarne.
Fabrikören lät kalla Hartwig, förste
bokhållarn.
Inom några minuter instälde sig denne
och sporde med en viss förtrolighet hvad
hans prinsipal önskade. Bokhållarn var
en ännu ung man, elegant klädd, artig,
underdåning den minsta vink från Steiners
sida. Afspeglade sig i hans slätrakade
ansikte den mäst stumma lydnad, så låg
dock däri också ett drag af list samt af
en viss medvetenhet om sin privilegierade
ställning. Synbarligen var Hartwig
prinsipalens högra hand.
Sedan Steiner bedt honom sitta ner,
meddelade han honom allt hvad som
beslutats på fabrikantsammanträdet.
»Så har er mening segrat», utbrast
Hartwig med en viss ifver; »hvad det
gläder mej! Men det var också hög tid att
något utomordentligt företogs mot de
upproriska arbetarne. Folkets fräckhet går
snart öfver alla gränser. I går senast såg
jag ett exempel därpå. Hittills har det
varit själfskrifvet att hvar arbetare tackar,
då han får sin lön.»
»Jag hoppas, att detta goda bruk är
orubbat i min fabrik.»
»Det är tyvärr inte fallet. T. ex. i
går med Schwarz, svarfvarn. Han får sin
lön, stoppar den utan ett knyst på sej,
sedan han flera gånger räknat igenom
pängarna, och tänker gå. I första
ögonblicket vart jag som totalt mållös öfver
denna människas exempellösa fräckhet. Så
ropa’ jag efter honom: Är det en
arbetares manér? Är det ett uppförande emot
den, af hvilken man erhåller sitt bröd och
lön? . . . Den oförskämda människan titta’
föraktfullt på mej och sa’: Egentligen, hr
bokhållare, ha inte vi arbetare att tacka
fabrikanten, utan han oss, att vi hjälpa
honom att han får äta af köttet på bena,
som sedan kastas åt oss. — Det är er
sista aflöning, ni kan betrakta er som
afskedad. — Å, ni glömmer visst de fjorton
dagarnas uppsägning, svara’ han i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:56 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urf/1891/0009.html
