- Project Runeberg -  Under röd flagg / 1891 /
Följetong 2

(1891) [MARC] Author: Hinke Bergegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetslös

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ton, men jag afstår därifrån, då jag bums
kan få annat arbete. För länge se’n har
Schlier’s fabrik erbjudit mej plats, och fins
det inte där, finner jag nog arbete
hvarsomhälst. — Därmed gick han, men vände
sig halft om i dörrn och sa’: För resten,
innan jag går, skulle jag gärna vilja se
om pängarna, som man dragit af på min
lön i och för försäkringen, värkligen också
blifvit använda därtill; saken syns mej,
ska’ jag säja, värkligen lite sjuk... Innan
jag hann svara och kasta ut kar’n, var han
i väg.»

Steiner hade under bokhållarens
skildring ursinnig sprungit upp från sin stol
och rännt omkring härs och tvärs i
rummet, då och då afbrytande bokhållarens
rapport med en svordom - eller ett skälsord.
Stälde sig nu framför Hartwig och,
fattande i ilska en stol, som han häftigt
stötte i golfvet, nästan röt han: »De
mänskorna drifva det värkligen allt längre,
men det ska’ nu snart bli annat. De ska’
lära sig inse, hvem som är herre och
mästare på fabriken.»

»Men, det är då sant», fortfor han
dystert, »så länge arbetsgifvarne själfva göra
arbetarne avogt sinnade emot andra
arbetsgifvare, så länge kan det naturligtvis
inte bli bättre. Jag föreslog också i går,
att vi skulle ta exempel från andra
platser och införa listor, på hvilka alla de
arbetare antecknas, som i ett eller annat
hänseende visar sej obstinata. Men det
var ingen, som ville höra något om de’.
Ja, några kom t. o. m. fram med
allehanda moraliska betänkligheter, som
förstås inte gick ut på annat än att fiska i
grumligt vatten och locka till sej duktiga
arbetare. — Jag sa’ er redan i går, att vi
måste rikta vår uppmärksamhet på att
hålla arbetarne i ständigt arbete. Vi måste
ha folk, som vi kan lita på och som åta
sej att följa med hvad personalen tar sej
för.»

»Det är just Kolumbi ägg, hr Steiner»,
inföll Hartwig. »Jag har redan sett mej
omkring, och hoppas att någon af de
närmaste dagarne kunna framlägga en
sådan lista. Det fins särskilt en, som jag,
tror skall passa till en sådan förtroendepost.
Jag menar smeden Kunert, en ung
karl, som står i begrepp att gifta sej, men
som visst med anledning af några skulder,
han måst göra, ser sej hindrad att genast
uppfylla sin önskan.»

Steiner afbröt honom: »Jag lägger
utförandet i era händer, gör ni som ni
finner för godt. Fast jag tycker, ni inte
behöfver gå så’na omvägar. För vi ha
väl ännu i vår fabrik nog med arbetare,
som bevarat sin tacksamhetskänsla, menar
jag, och som inte ha alldeles glömt att
de äro skyldiga oss aktning, med andra
ord: som frivilligt vilja understödja oss i
vår svåra strid.»

Hartwig knyckte på nacken. »Om jag
hade alla våra arbetare i ett soll för att
sikta ut de välsinnade, fruktar jag det blir
knappast en kvar, som skulle stå oss till
tjänst af trohet eller tacksamhet.
Arbetarmassorna äro anstuckna af upprorsgiftet
hvar enda en. Utan mutor går det inte.»

»Nå, som sagt, ni har full frihet att
handla som ni finner bäst, Jag lämnar allt
åt er. Själf ska’ jag uppsätta ordnings
stadgarna för fabriken.»

»Men väl inte förr än vi kommit de
farligaste elementen på spåren och fått
dem i väg.»

Steiner nickade gillande: Ȁfven det
blir er sak», sade han, »på så vis hoppas
jag det ska’ bli lugn igen.»

Öfverläggningen var slut. Med en djup
bugning aflägsnade sig bokhållaren. Steiner
satt sig till med ordningsstadgarna.
                                                                                (Forts.)

—————————————————————————————————————————————

Det fins en sak, som ett frihetsälskande
sinne äj får tvifla på: det är, att det inte
finns några brottsliga medel när det gäller
att återvinna sin frihet: allting är då
tillåtet. Detta är beklagligt för fångvaktarn
och förtryckarn. Det fins inga andra
brottsliga medel än dem, med hvilka man
anfaller den mänskliga friheten,

                                                                                J Dejaque.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urf/1891/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free