Under röd flagg / 1891 / 14 (1891) Author: Hinke Bergegren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 2 - Stockholms mars-minnen I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var den 18 mars. Under natten hade på minst ett femtiotal olika
ställen på husknutarna uppklistrats plakater af följande innehåll:

»5,000 MEDBORGARE samlas i afton på Brunkeberg. Lefve reformen! Allmän valrätt!»

Fast ingen ville låtsas sätta tro till det »hot» som låg i proklamationen
satte det dock staden i rörelse och gaf vederbörande åtskilligt att tänka på.
Hästgardespiketen vid slottsvakten förstärktes — för säkerhets skull, skarpa
patroner utdelades, och framemot middagen genomtågade smärre truppafdelningar de
större gatorna kring Brunkeberg. Man ville visa, att man var rustad.

Vid 5-tiden samlades en del »kvinfolk och pojkar» (såsom det hette efteråt
i bladen) utanför De la Crois’ salong, där reformvännernas sällskap höll en
storartad demokratisk reformmiddag, anordnad »ej egentligen eller uteslutande
af men väl för de orepresenterade». Taffelmusiken samt de dånande
bifallsyttringarna efter de skålar, som föreslogos för konungen, för »folkets rätt» m. m.
lockade till Brunkebergstorg allt större och större folkskaror. Många hade
väl också sett eller hört talas om uppropen. — Så småningom förstärktes
samlingen »med en mängd äldre och handfastare, till en del ganska
vidunderliga fysiognomier och dräkter.»

»Lefve reformen!» »Folket ska ha säte i riksda’n!» Hur-r-a. Hur-r-a-a!

Hurraropen äterskallade på Gustaf Adolls torg, då de kungliga kl. 7
foro till operan. Demonstranterna på Brunkeberg lockades dit. Men då
ingenting var där att göra, drogo de, nu betydligt manstarkare, öfver Norrbro,
ett stycke in i stan, upp i Storkyrkobrinken, där den hatade Hartmansdorff,
f. d. kofkanslärn, bodde. Nu först började demonstrationen ta en politisk
karaktär.

Ett regn af stenar piskade första våningens fönster. »Han bor inte där»,
hördes några röster, »han bor två trappor». En ny salfva, som klingade sönder
hela tredje våningens fönsterrad, åtföljd af dånande hurraropp. Mot porten
gjordes några kraftiga sprängningsförsök, fast förgäfves.

Efter en timmes skrik och stenkastning skingrades folket af hästgardet,
som, ridande i fullt traf utför brinken, gjorde »chock» på massan. Hvilken drog
sig ett ögonblick tillbaka, för att i det nästa hälsa den utkommenderade
afdelningen af fotgarderna med ett hällande stenrägn. Gardisterna svarade med
skarpa skott. Det blef en stunds het strid.

Då konungen vid nio-tiden återvändt från teatern, steg han till häst och
red jämte kronprinsen och öfverståthållaren ut för att tala med folket. Han
mottogs med ihållande hurrarop och »lefve konungen»; men då han sporde
hvad de önskade, svarades; »lefve republiken!» Så »inte ens konungens eget
pärsonliga uppträdande medförde någon lugnande värkan, på de larmande
massorna», såsom ett af bladen bekymmersamt uttryckte sig.

Emellertid drogo stora hopar tillbaka till norr. Gjorde små
påhälsningar här och hvar; och medan de voro i farten slogo de in fönsterna hos
landshöfdingen, utrikesministern, erkebiskopen m. fl.

Mot natten vart allt lungt igen. Man hvilade sig för att dagen därpå ta
i med nya tag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>