Under röd flagg / 1891 / 18 (1891) Author: Hinke Bergegren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 3 - En »lustresa». - Anarkismen, forts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oppe lifshanken med; och dessa fingo de ändock först sedan hungern gjort
dem otålmodiga och pockande.

Och många dignade ned af trötthet, blefvo liggande på vägen, där de
afledo; endast några enstaka vände om och gingo tillbaka till stora landsvägen,
till den raka vägen.

Reformvägen krökte sig mer och mer, opp öfver backar, ned i mossar,
fram och tillbaka, ut och in, rundt så ingen visste, hvar de voro, utom
familjens öfverhufvud, som häller inte visste det.

Slutligen efter många dygns oafbruten resa, efter talrika dödsfall, sågo
de, att vägen förde tillbaka till hufvud vägen. »Se så», tänkte de, »nu äro vi
där strax».

Och de i spetsen gående vände sig om, men! se hur skaran förminskats
och så magra och bleka alla voro; knappt hälften funnos kvar, och de
släpade sig fram; den ena efter den andra kom släpande fram, så långt ögat,
kunde nå. Den muntra stämningen var borta, den barnsliga tilliten till pappa
Petrus var försvunnen hos nästan alla.

Efter att Petrus i spetsen för förtruppen hade väntat en tid och fått
allt med af hvad som kunde krypa och gå, började marschen på nytt, under
det att Petrus oförsagd stämde upp sången, som så ofta med rätta hänfört
dem,                »Snart dagas det, bröder, det ljusnar i öst.»

Men det lät endast matt och sorgligt som en liksalm.

»Hvad är det nu igen för en biväg!» ropade Petrus och pekade,
synbarligen förvirrad, på vägvisaren, hvarpå stod med stora bokstäfver målat:

Reformvägen.

»Å för helvete!» bröt förtruppen ut, »det ä’ ju ackurat samma väg ; vi
ha alltså gått tillbaka i stället för framåt! Hva’ ska’ vi nu göra!» Och deras
blickar sågo mörka och hotande ut.

Men då barnen sågo, att han, Petrus, — fast en smula villrådig —
dock gjorde min af att vilja ta »ginväg» än en gång, så ljöd där ett nästan
enhälligt rop: »Rakt fram! — rakt fram!»

De hade nämligen upptäckt, att långt där framme rörde sig en liten tätt
sluten skara. Den tycktes visserligen endast komma långsamt framåt; då och då
stannade den och stälde opp sig som för att tillbakaslå ett anfall, men så bar
det åter i väg framåt.

»De’ ä’ våra bröder! Se den röda fanan!» ropade med hänförelse alla
pappa Petri barn. »De’ ä’ våra bröder! Dem vill vi följa! — Framåt! —
Rakt fram, rakt fram!

Och så gick det i takt med fastare steg än man skulle ha väntat.

Men pappa Petrus stannade kvar och stirrade på reformvägen med ett
vemodigt och bekymmersamt uttryck i sin intelligenta, faderliga uppsyn.

(»Arbeideren».)

Anarkismen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>