Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drog in epitetet »tänkande» om dem. Det var naturligtvis en fin pik, som
de dock togo tämligen lugnt. Ty alldenstund många af dem rört sig i
chefens omedelbara granskap, så hade de nog lärt känna så där
tämligen noga, hur en chef »tänker» efter sin chefsinträssens föränderliga
schablon.
I sin halsstarrighet begrepo de dock icke, med hvilken allmakt de
hade att göra. Hr Danielsson, såsom socialdemokratisk allmakt i Malmö,
förenar i denna sin egenskap på ett högst lyckligt sätt det absoluta och
det relativa. Under ett halft decennium kan han växla åsikter ett
halftjog gånger, där ha vi det relativa i hans storhet, men om han ena året
är röd, då är han också absolut röd, och om han ett annat år är violett
eller grå, då är han också absolut violett eller absolut grå.
Mindre mottagliga för den nya färgreflexen af 1890—91 råkade nu
opponenterna icke blott ut för det lindriga obehaget att af hr Danielsson
anses för icke-»tänkande», utan blefvo äfven beskylda för oredlighet i
pänningaffärer. Så låter det nu i dessa dagar. Med sanningen i denna
sista anklagelse må det vara huru som helst; men det löjliga i hela
tillställningen är det, att försnillningsbeskyllningen enligt order från Arbetet
icke får betraktas såsom en »politisk förföljelse», utan endast såsom ett
utbrott af hr Danielssons samvetsgranna hederskänsla, hvilken icke tillät
honom att längre förtiga, hvilken bottenlös moralisk afgrund, som
gapade inom Arbetets tryckeris väggar. Att anklagelsen kom att drabba
just de icke-»tänkande» opponenterna så här en tid efter förbrytelsen,
tja, det är ödet, det är ödet, sa’ Chalcas.[1] Och ödet är blindt, liksom
rättvisan. Ödet såg icke, om det var opponenter eller »tänkande», som
dess hårda slag träffade. Men det råkade nu vara opponenter. Hvem
kan nu hjälpa det? Åtminstone inte hr Danielsson. Det var ödet, det
outgrundliga fatum, som körde opponenterna på dörren ur socialdemokratiska
föreningen. Det obarmhertiga ödet!!
Emellertid, det vore värkligen för storslaget att kalla utsparkningen
för en politisk förföljelse: och för att icke vara elaka och säga en
pärsonlig förföljelse, så låt oss säga en kotteripolitisk förföljelse, det
uttrycket stor väl i rimligaste proportion till socialdemokratiska föreningens
i Malmö politiska bärvidd och dess antal »rena» och »tänkande»
medlemmar, sedan »anarkismen» där nere slagits ihjäl på ett större
gossmöte härförleden, en slags söndagsskola med betraktelseämne: hr
Danielssons »politisk-ekonomiska bildning».
Sedan chefen sålunda »rensat», måste hans renhållningsbetjänter
belönas. Äfven det har skett, Först vasen, så nordstjärnan är
belöningsskalan för medborgerlig dygd och förtjänst inom öfverklassen, inom
socialdemokratiska föreningen i Malmö finnes äfven en belöningsskala,
visserligen en högst ideel sådan. På ett sammanträde efter ovädret
skrifver nu Arbetet, att där voro församlade socialdemokratins i Malmö »mest
förhoppningsfulle och kärngode» medlemmar. Vasen det var »tänkande»
arbetare, nordstjärnan det är nu epiteten »förhoppningsfull och kärngod».
Så att det nu är fullt konstaterat, att man i Malmö åkt in med frustande
spann i de publicistiska korruptionspladaskornas æra med den
absolut-relative och relativ-absolute chefen såsom utdelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
