Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fattigdomen bort!
Och så detta att inte gifta sig för tidigt! Undrar, när man skall slippa
höra fjonterier, hvar gång en kommer att röra vid den frågan! Är det inte
kanske det enhvar fullvuxen och normalt utväcklad yngling och flicka ska
göra? Det går väl inte an längre att hålla på munkmoralen, tänker jag —
det gick inte för munkarna själfva häller. Naturen har sina egna lagar,
och man slår inte ihjäl de lagarna. De kunna böjas, men de räta ut sig
igen och ger honom, som böjde dem, slag i ansiktet.
Gifta sig för tidigt! Naturen säger själf ifrån om den saken, och den
kräfver umgänge mällan man och kvinna. Kan det inte så ske mellan gossen
och flickan, han håller af — ha inte de så många slantar, att de våga gifta
sig, — ja, så tvinga de kanske naturen i ett år, kanske två, tre eller flera år ;
men bryter den så fram — och det gör den så framt det är normala människor,
förstås —, så flödar det öfver alla fördämningar, och vi ha sedeslösheten....
Fattigdomen har snedvridit spörsmålet. Det naturliga skulle väl
vara, att då två fullvuxna — en yngling och en flicka, fullt utväcklade och
fullt normala, hålla af hvarandra, att de då gifte sig, lefde samman, fingo
barn och gåfvo dem en god uppfostran. Men så tillkommer det vämjeliga
trollet, fattigdomen och hela den sociala frågan. Han och hon äro fattiga,
ega knappt kläderna på kroppen. Gifta sig är rama armodet. De kunde få
barn, och det är så oförsvarligt att sätta ut barn i världen, då de gå rakt
in i armod och svält.
Nu bli de mätta och rika samhällspelarne uppmärksamma — dessa som
aldrig vetat hvad svält vill säga, — aldrig vet hvad det är att neka sig något.
De ska passa på fattigbudgeten, att inte den blir för stor, och de ska passa
samhällsordningen att inte den blir störd. Så uppstår det välvisa rådet: Gift
dej inte — i allt fall inte förr än ni ha så och så många hundra kronor till godo.
Och de unga följa rådet. Gifta sig inte. Ha inte mod därtill; det nakna
armodet grinar emot dem.
Det går ett år eller par. Så är olyckan framme; de få ett barn, som
de naturligtvis gråtit öfver, men som de också hålla af. Men de, som voro
tillräckligt rika att kunna gifta sig strax kärleken kom, de kastade hårda ord
efter de »fallna». De sträfva vidare, hvar på sitt håll — träffas bara en och
annan gång. Det blir inga hundra kronor »till godo». Det är inte så lätt
att lägga ihop 10-öringar! Ett par år, så ett barn till. Nu är det än värre
att klarera det. Folk talar öfverallt om, hur ruskigt de bära sig åt, och gifta
sig ha de inte råd till. Så förlorar ynglingen modet, och öfver till Amerika
bär det, om det inte blir det som värre är. Hon på fattighuset — om det
inte slutar annorstädes. Det blir kanske till slut själfva osedligheten.
Kan någon neka till att det ofta går så? Se efter, om inte Gårborg
ha så evigt rätt i, att sedeslösheten oftast kommer af fattigdom — ofta af
att man och kvinna ej ha så mycket pängar, att de kunna våga gifta sig.
Se efter i staden du bor, eller i din hembygd — du skall finna det är så.
Men så tjänar det ju häller ingenting till att predika för ungdomen: Gift
dig inte, förr än du har råd. — Det jagar inte fattigdomen på dörren, men
det aflar sedeslöshet, och så blir det sista värre än det första.
Ack! att vi må inse, att det enda medel både till att få oafhängiga arbetare och
till att få osedligheten bort är detta: att arbeta för en samhällsordning, där
fattigdomen och allt det onda, som följer den, är bannlyst. Att vi en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
