Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Humbug! — Rep i hängd mans hus? — humbug i Vårt Land? Som
själf byggt sin grund på alla tiders generalhumbug: religionen. Som har till
uppgift att räcka enfaldens, skrymteriets och dårarnes svarta garde en
hjälpande hand i deras förfäingsarbete. Som vill, att som hittills det 19:de
århundradets barn ska dras vid näsan af deras himmel, helvete och piccadon,
på det treenighetens agenter ska kunna sko sig och vederbörligen gödas. —
Säg, ni prästerskap med hr Torelius i spetsen, tyckte ni inte ni såg er i
spegeln, då ni i ert religiösa slagsrör läste om — humbug?
Dock, visst har det prästerliga storborgarbladet rätt däri, att endast de
äro besjälade af ärlig öfvertygelse, som icke vilja gå alltför hårdhändt åt vårt
kära kristna samhälle; som framför allt hålla på myndigheten (icke endast i
och för den kommande staten utan äfven inom sitt nuvarande parti) och helt
beskedligt traska de sansade reformernas väg. Men — en sådan där ärlig
öfvertygelse, bör väl V. L. respektera? Ja det gör tidn. synbarligen också,
då den med en viss tillfredsställelse konstaterar, att man har »trots söndringen
ej att vänta sig någon afmattning i den socialdemokratiska rörelsen.»
I sanning! tycks det icke som skulle notisens förf. hafva glömt, att det
icke var för Socialdemokraten han skref, utan för — Vårt Land.
*
Den skamlösa taktik, Arbetet och Soc.-Dem. följt vid relaterandet af den
politiska förföljelsen i Malmö, skall i nästa nummer egnas uppmärksamhet.
Bristande utrymme är skälet hvarför afslöjandet icke kan meddelas denna gång.
Fria ord.
Sammankopplingen 1:sta maj.
Hr. Redaktör.
Hvad man i år 1 maj kommer att demonstrera för, kan väl nu anses
så godt som afgjort, sedan fackföreningsstyrelserna med 77 röster mot 21
gillat partirådets sammankoppling af allmän rösträtt och normalarbetsdag. Om
således framhållandet af skäl mot en sammankoppling af dessa demonstrationsämnen
icke längre kan invärka på demonstrationens blifvande karaktär, torde
en eftergranskning likväl icke vara ur vägen såsom en slutpåminnelse till
debatten — ty jag föreställer mig att den nu är slut — och en fingervisning
för kommande demonstrationer.
Klämmen i partirådets[1] motivering af allmänna rösträttens upptagande
på demonstrationsprogrammet är vikten af att få så många med som möjligt.
Rådet har befarat, att detta års demonstration icke skulle komma att uppvisa
så imponerande massor som fjolårets, om man liksom i fjol endast skulle
demonstrera för normalarbetsdagen. Redan här gör rådet ett betänkligt hopp i
resonemanget. Om normalarbetsdagen förra året kunde inträssera så betydande
massor som då var fallet, men i år antages icke ha samma dragningskraft,
så hade det varit rådets skyldighet att klart och ovederläggligt bevisa,
att en förändring i arbetarnes inträsse för normalarbetsdagen inträdt och en
förändring så betydande, att man måste taga allmänna rösträtten till hjälp för
att nå samma demonstrationssiffra som i fjol. Inga värkliga bevis har rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
